Flytten går

Visst är det typiskt!

På vintern när man har gott om tid att skriva blogginlägg finns inte mycket att visa i trädgården och nu när det finns hur mycket som helst att fota finns ingen tid att skriva. Vi gissar att vi inte är de första att ifrågasätta varför trädgårdsintrycken är som flest och störst samtidigt med att all vaken tid går åt för att hinna med vårens alla trädgårdsmåsten. Orättvist!

På årets kanske vackraste dag, när sipporna fortfarande blommar och de första magnoliorna slagit  ut, väljer vi likväl att i stället visa den här skapelsen. Det pyreneiska lappvidet, Salix ceretana, har svagt ljusblå videkissar som ger ett grönt intryck när väl den intensivt gula blomningen sätter fart. Ett skådespel värdigt vilken magnolia som helst.

 Pyreneiskt lappvide i Torvmossen

Men det här var också dagen då det nya PK-partiet, vi tidigare berättat om, på allvar stod klart och togs i besittning. 

Det nya PK-partiet är klart

Visserligen  hade vi redan planterat dit några disparata lignoser som viden, daphne, prunus och den här Ukurundulönnen:

Ukurundulönn på plats 

Men det är först nu som flytten går på allvar. På söndagen inleddes nämligen arbetet med att börja nedmontera den gravt misskötta, tio land stora, Örtagården. Merparten av örterna ska krukas i väntan på en ny plantering någon gång i framtiden, men de örter som klarar av av växa i fuktig sand flyttas omgående till det nya PK-partiet. Till dessa växter räknar vi bland annat denna gigantiska brandlilja från örtland 6...

Brandlilja i flyttartagen 

...liksom den oumbärliga likörkryddan gullgentiana, Gentiana lutea, som egentligen vill ha mer alpina förhållanden än de som rått i den styva leran i Örtland 4.

Gullgentianan har äntligen hittat hem 

Också violroten, Iris germanica florentina, är glad för sin nya fuktigare tillvaro...

 Violroten på plats. Kanske den orkar blomma nu för första gången på länge.

...liksom den läckra vårbolmörten, som fick finna sig i att flytta mitt i blomningen. Tyvärr fick hon sin långa pålrot avbruten i flera delar men vi hoppas i alla fall att någon del repar sig.

 Misshandlad vårbolmört i närbild

En som är särskilt glad för det nya PK-partiet är Herbert, som utsetts till väktare av detsamma. Det tog förfärligt lång tid att få det klart, tyckte Herbert, men nu hörs det bara nöjda toner från honom.

Väktare Herbert ger nya PK-partiet tummen upp