Ekar tomt

Nä, våra ekar har vi inte tagit hand om något vidare. Det var flera år sedan vi insåg att vi borde flytta flertalet av de många ljuskrävande träd av detta slag som vi planterat bland högt gräs och annat otyg i skogbrynet norr om Åsen. Så blev det nu inte utan denna syssla, likt så många andra, prioriterades bort. Vi har heller inte genomfört någon egentligen inventering men i förbigående har vi noterat att flera av de små hönsnätburarna idag gapar tomma eller att de däruti planterade ekarna blivit utkonkurrerade av självsådda träd av andra slag, främst lönnar förstås. En av de ekar som vi just insett kastat in handduken efter många års lång och trogen tjänst är vår pilbladiga ek, Quercus phellos.

På senare år har vi börjat plantera ekar mer öppet redan från början. Men inte heller det har borgat för någon garanti för deras överlevnad. Till exempel klarade vår brokbladiga skogsek 'Castle Howard' inte ens sin första vårvinter.

Bättre går det när andra planterar ek. Vår nötväcka Dennis till exempel. Men riktigt hur han hade tänkt att den här skogseken och den här amerikanska rödeken skulle kunna trivas i samma grop övergår vårt förstånd. Vi får nog överväga att skaffa en annan trädgårdsmästare.

Kusiner i kindergarten, men kommer de att dra jämnt när de blir större? Knappast!

 

Men visst finns det glädjeämnen också i vår ekvärld. Roligast av allt är nog att vår östtyska japanska kejsarek, Quercus dentata 'C.F. Miller', som vi berättade om sent i höstas, har klarat sig helt utan vinterskador. Räkna med bilder på dess gigantiska blad inom kort.

 

En annan favorit just nu är den här östamerikanska killen, Quercus elipsoidalis 'Hemelrijk':

En av ekflorans nykomlingar som vi sätter stort hopp till

 

Jamen, kolla bladutspringet bara:

Det är lätt att älska träd som det här