Ännu en frostfrist...

OK då. Det är väl höst nu. Åtminstone visar dagarnas längd tydligt vartåt det barkar, även om vi även föregående natt klarade oss från de högljudda hoten om frost. Vi har varit gynnade i år - ännu inga minusgrader, och det blommar grannare än något tidigare år i oktober. Igår kväll, precis innan mörkret föll och det kändes isande kallt i luften, tog vi in en hel famn rosenskäror, lejongap och luktärtor för att rädda blomsterprakten från den frost som uteblev - så nu blommar det grant även inomhus i Arboarkticum. Men blomsterprakt i vas i all ära - det var med ett stort leende och lätta kliv vi hälsade våra kära vänner utomhus godmorgon ännu en solig oktobergryning.

Rar liten frösådd toffelblomma - Calceolaria sp. När den vissnat ligger toffeln kvar flera dagar på marken under - det ser ut som att någon mycket liten varelse, kanske en skalbagge,  tappat sina tofflor i brådska...

Körsbärsbenvedens frukt är visserligen ingen riktig blomma, men vacker som en sådan.

Cigarrblomman är en förtjusande ettåring. Var den här kommer ifrån vete sjutton. Det verkar som att förra årets planta frösått sig i barktäckningen runt pallkragarna. Är det verkligen möjligt?

Underbara, underbara höstsilveraxet. Det är inte alla år den hinner blomma innan frosten tar den, men i år sprider den sin väldoft över hela gårdsplanen.

Blåklocksklematisen har lagt sig över hortensian. Den har aldrig blommat så överdådigt som i år och man slutar aldrig förundras över blommans alldeles egna textur. Som tjock marsipan!

Den kära grekiska vädden. Hur kan något grekiskt vara så otroligt köldtåligt???

Grewian, fortfarande översållad med sina rosalila blommor - nästan som små magnoliablommor. Snart ska den in för övervintring.

Den här plantan, då med skylten Calceolaria, köpte den toffelälskande arboarkticern på en växtmarknad. Plantan växte och växte och växte och... kom slutligen ut såsom nattljus.

Pelargonium sidoides bor fortfarande utomhus och verkar icke misstycka.

 

På Gotland sägs rosorna blomma minst fram till jul. Vi vågar väl knappast hoppas att Stanwell Perpetual förmår göra detsamma - men vem vet..?

Vit ölandstok - blommar som en ... ja, tok.

Och till sist: vårlöften. Hjärtat smälter vid åsynen av magnolians lovikavantar (men hallå, LITE tidigt för vantar va???)