Vi har nog varit en smula stygga mot vår gamla vedbod. Den har ju trots allt tjänstgjort oss väl, mer än dubbelt så länge som vi trodde när vi kom i besittning av det gistna skjulet. Vårt taskighet har bland annat tagit sig sådana uttryck att det till och med visade sig vara svårt att hitta några arkivbilder på hur boden såg ut. Det här var det enda i den vägen vi kunde uppbåda och nu blir det inte fler bilder ety nu är hela rasket rivet.
Tja... inte mycket till bodbild, men ändå. Det var den enda vi hittade.
En väl maskerad arboarkticer föreläser om blad för några gästande ungdomar.
En väl maskerad arboarkticer föreläser om blad för några gästande ungdomar.
Idag ser platsen ut så här i stället...
...efter att vi fällt taket...
...och alla bärande stolpar och panel.
Notera gärna hur försiktiga vi var hela tiden
med silverkungsljuset vi berättat om tidigare.
Vid sådana här tillfällen är det onekligen bra att ha en
ruinerad jordkällare där man kan lägga all bråte i väntan på
att såga upp den till vinterns kaminmat.
ruinerad jordkällare där man kan lägga all bråte i väntan på
att såga upp den till vinterns kaminmat.
Det kanske händer något annat spännande på platsen där vedboden har stått. en ny plantering kanske?
SvaraRaderaJapp, ser att Silverkungsljuset klarar sig fint :=)
Ha det gott!
Nä, det kommer en ny bod från Byske, redan nu i nästa vecka. Så spännande var det.
SvaraRaderaSå den gamla vedboden skall in i den nya vedboden alltså. Det ligger någon slags moralisk rättvisa i det.
SvaraRaderaEn alldeles riktig reflektion! :-)
SvaraRadera