Med ens fick vi en nyttig näsbränna och en välbehövlig påminnelse om var vi bor någonstans. Redan för en dryg vecka sedan anlände tranorna rekordtidigt och allehanda blomster tävlade i att prunka rikligast och grannast.
Redan förra veckan blomman storpudran som besatt...
Likaså hade krusbäret, rönnspirean och flera fläderbuskar redan vecklat ut sina första löv, tidigare än någonsin, och den vanliga skogsalmen Alma såg ut att strax göra dem sällskap.
...och skogsalmens knoppar var groteskt svullna.
Då kom bakslaget och full vinter råder ånyo i Arboarkticum denna vecka.
Var det här verkligen nödvändigt?
Därför var det roligaste som hände i helgen att vi fick en ny granne. För första gången på över två år fick vi anledning att pricka av en ny art vid fågelmatningen. Denna gång var det den trevlige herr svartmes som behagade avlägga en visit. Vi hoppas förplägnaden föll honom på näbben och att han stannar i trädgården permanent.
Herr svartmes föreföll att trivas.
Vi får väl se hur stationär han blir.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar