Att döda ett träd Del 14 (eller nåt sånt)

Denna vidriga vinter till trots; i helgen rivstartade trädgårdsarbetet för säsongen. Och som det rivstartade sedan! Med motorsågar och sekatörer har trädsamlingen fått en ny, både snygg och praktisk, vårfrisyr. Huvudnumret blev dock detta:

Massakern i Körsbärslunden

Fru Asp har slutligen fallit. Därmed är förhoppningsvis det sista kapitlet skrivet om den monstruösa zombievarelse som vi med gråten i halsen ringbarkade hårt redan sommaren 2009 och som sedan dess blivit en betydligt mindre sentimental följetång här på bloggen (se till exempel inlägget Jamen dö då för fan från 2011).

 

För våra trogna läsare är det ingen nyhet att Fru Asp varit av ett mer än lovligt segt virke. Hon har nämligen inte brytt sig sig ett smäck om all åverkan vi åsamkat henne genom åren. Att det till följd av en bred ringbarkning och djupa motorsågsspår inte på flera år funnits någon som helst kontakt mellan kronan och roten har inte bekommit henne det bittersta. Hon var likväl redan i full färd med att ytterligare en vår veckla ut sina ondskefulla hartassar när motorsågen ånyo kom på besök - denna gång med ett radikalt resultat - får vi hoppas! För helt säkra är vi inte.

Fru Asp 2009 innan dödsdomen föll

Vad kommer att ske med den meterhöga stubben som blev kvar? Kommer den att stå prunkande grön inom en snar framtid? Kommer den rent av att under parollen "Världsherravälde - Nu!" ta över hela Körsbärslunden med miljontals rotskott? Och vad händer med allt hennes virke som vi dumpat nere i Dennis aspskog för skalbaggarna att kalasa på? Kommer det att rotslå sig där och långsamt vandra in i trädgården igen? Glöm inte att Fru Asp var av en sällsynt ond natur! Missa inte den spännande fortsättningen på en blogg nära dig...