Citrusväxter är väl ingen arboarktisk paradgren. Men visst har även vi några små träd som ska få testas på friland vad det lider. Vi syftar då främst på citrusmullbär (Maclura pomifera) och citrontörne (Citrus trifoliata). Dessa tappar bladen på vintern hos oss men håller just nu som bäst på att vakna av vårljuset på övervintringsvåningen.
Annorlunda är det med det otal ospecifierade citrusplantor som är sprungna ur köpefruktkärnor, som vi någon gång i tiden petat ner i blomkrukor inomhus. Dessa är gröna året runt och flera av dem har med tiden blivit riktigt stiliga små träd, som står utomhus mellan april och december. Precis som för flertalet andra, som likt vi saknar eget orangeri, plågas också vi vanligen av ohyra på citrusträden, varför tappade blad ändå inte tillhör ovanligheterna.
Speciellt illa i år har det gått för den här ospecifierade kanaljen, som blivit riktigt deformerad av vinterns tuffa lusangrepp. Nu har dock vårsolen betvingat skadegörarna och trädet har börjat buska till sig igen, även om det inte syns på den här bilden.
Ospec citrusväxt, hårt åtgången under vintern
Trots sina rejäla taggar står hon sig slätt mot lusangreppen
Kanske ännu mer intressant är dock det som otippat dykt upp ur jorden runt stammen. Tydligen har penséerna ute i trädgården passat på att självså sig just i denna kruka - och nu blommar de för fullt.
Citrusträdet självt har aldrig blommat...
...men det kompenserar hon genom att bjuda in sådana här små raringar.
Inlägg
Se där så fina blomster, de måste få er kanalj-citrus att få ny livskraft.
SvaraRaderaHar även själv en problem-citrus som är grön året runt, det är frösådd av pomerans som jag har på jobbet, men glömmer att vattna som jag borde. Den envisa pomeransen har aldrig någonsin blommat, den står troligtvis för varmt om vintern.
Varje sommar får den sommarlov och då får den flytta till vårt växthus, där trivs den allra bäst.
Hoppas det går vägen för de citrusplantor som så småningom hamnar i den uppländska myllan.
Det vore väl nåt att visa upp i er trädgård.
Ha det gott.
Någonstans har vi också en pommerans stående. Men i vilken kruka vet vi inte, eftersom plantpinnen stulits av den tjuvaktiga skatan Konrad. Det här är för övrigt ett öde som drabbat alldeles för många av våra krukade växter.
SvaraRadera