Kanariebarr

Som flera säkert minns blev vår resa till Kanarieöarna i julas mest burr. Men, faktiskt, faktiskt blev det lite barr också, närmare bestämt två stycken på en gatumarknad i Puerto de la Cruz. Fler växter än så hann vi inte komma över under våra få friska dagar. Ett väldigt skralt resultat med arboarktiska mått.

Den ena av barrisarna var dock en växt som länge stått högt upp på önskelistan – världens måhända vackraste och torktåligaste tall – Pinus canariensis, kanarietallen. De mycket långa daggdimmiga barren i grupper av tre är verkligen spektakulära.  Tyvärr tål tallen inte temperaturer under några få minusgrader så hos oss är den evigt dömd till ett liv i kruka.

Den hett efterlängtade kanarietallen uppvaktas redan

av madeiriskt ballongvin

Fast vi börjar bli härdade. Lika illa är det ju med den nära släktingen pinjetallen, pinus pinea, som vi räddade från en växtrea i Hallstahammar i fjol, men som nu hämtat sig riktig bra från den förnedrande behandlingen. Mer om detta en annan gång. Den tredje inomhustallen man bara måste ha, terpentintallen, pinus pinaster, oumbärlig för att smaksätta och konservera sin egen retsina, saknas ännu i samlingarna. Det får nog bli en tur till något Medelhavsland snart.

Den andra barrväxten vi köpte på Teneriffa är vi fortfarande inte säkra på vad det är. Visserligen hävdade gatuförsäljaren att det var en äkta cypress, men trodde vi inte ens på då. Växten har inte alls de fjäll cypresser brukar ha och är i växtsättet mer lik en vanlig kinesisk en. Men eftersom den endast har juvenila barr lutar vi i nuläget mot att det i stället är någon slags ädelcypress, kanske en Chamaecyparis pisifera ’Squarrosa’? Vi får vänta till snön försvinner och jämföra med dem vi redan har.

Osannolik cypress...

...möjligen en Chamaecyparis pisifera 'Squarrosa'?