Jättelönnar

Det blev ingen brittsommar i år. Men Birgittadagen i söndags kunde i alla fall erbjuda en av årets finaste höstdagar. Då passade vi på att inleda säsongens verkliga sisyfosarbete - att näta in alla gnag- och fejattraktiva träd och buskar. En nätt liten syssla med beräknad tidsåtgång på sisådär åtta veckor, lite beroende på vädret. Det är onekligen lättare att likt nu kunna knåpa hönsnät utan lovikkavantar.

Två av de träd som aldrig ens hann bli av med sina nätburar i år är våra båda jättelönnar, planterade på krönet av sandåsen. Så vidare värst jätte är de förstås inte och kommer nog aldrig heller att bli. Särskilt vår oregonlönn, Acer macrophyllum, har under åren varit lite gnällig över zonen. I år har han dock för första gången antagit ett riktigt anständigt utseende, även om vi inte tycker att löven är så jättelika som det vetenskapliga namnet antyder.

Vår jättelönn är kanske inte jättelik men har nu åtminstone hunnit bli 1,5 m hög

Lite bättre går det för vår östkaukasiska jättelönn, Acer veluntinum var. Vanvolxemii. Visserligen hade vi hört att denna art skulle vara hyfsat härdig men att han klarade förra vintern helt utan köldskador kom som en angenäm överraskning. Bladen på denna kaukasier är verkligen urläckra med sina intensivt bordeauxröda undersidor året runt. Men inte heller dessa blad imponerar med sin storlek om vi får säga vår mening.

 Läckert röda bladundersidor effektfullt skuggade av hönsnät

Men varför jaga gigantiska lönnlöv utomlands när vi har gott om den varan hemma i Aspskogen? Det här exemplaret av alldeles vanlig skogslönn är mer än dubbelt så stort som något av jättelönnarnas löv ovan. Jo, det är en enkrona på bilden också, men Carl Gustaf får allt finna sig i att vara en dvärg i det här sällskapet.

Vanligt skogslönnslöv med nästan 30 cm i diameter