Mördarsniglarna kommer

En annan företeelse vi är glada att hittills ha sluppit är de spanska skogssniglarna. Dessa, som annars verkar dra fram som en farsot över Trädgårdssverige, har underligt nog ännu inte hittat till vår trakt. Visserligen är de väl fortfarande främst ett storstadsfenomen – det är tydligen från villaträdgårdarna i Skåne och Stockholm som odjuren först slet sig – men vi har på våra trädgårdsresor runt om i landet stött på dem i stora horder även ute på rena bonnvischan. Vi kommer nog aldrig att glömma ett möte med tiotusentals mördarsniglar vid Mems slussar i Östergötland.

Mördare!!!

Nu gör uppgifter gällande att sniglarna anlänt till ett villasamhälle bara en mil från vår trädgård. En mil, tänker ni kanske, det måste väl vara ett oerhört avstånd för ett litet ryggradslöst blötdjur. I helsike heller. De vidriga kreaturen kan förflytta sig 100 meter på bara en natt. På 100 dagar, mindre än en sommar, kan de alltså ta sig hit för egen maskin. Förr eller senare kommer de, de förstår vi, men fortfarande är väl ändå det mest sannolika att de inte hasar hit till fots. Nej det blir nog via ägg i någon obskyr planta som vi köper från någon annan del av landet. Hur försiktig och noggrann man än är lär det nog inte dröja innan även vi kommer att delta i diskussionerna om ölfällor, myskankor, elstängsel och nematoder.

Plötsligt framstår vår alltmer tilltagande population
av vinbergssnäckor som rena barnaleken.