Payback time

Älgen Gerda har varit ovanligt sällskaplig den gångna vintern. Vi har flera gånger bevittnat på nära håll hur hon, helt utan fruktan för oss, stövlat runt i trädgården och friserat träd där andra omöjligt skulle ha kommit åt (för den som inte brukar träffa älgar lika ofta kan vi berätta att de är hemskt stora).

I flertalet fall är skadan tämligen harmlös – de flesta träd mår förmodligen bara bra av en ny vårfrilla. Men det finns även ett fåtal dyrbara och ömtåliga lignoser, där vi gärna hade sluppit denna åverkan. Om vi bara kunde skulle vi gällande dessa gärna kräva den dumma älgkossan på ersättning för sveda och värk i plånboken. Nu har vi blivit bönhörda.

Med snön borta på Pelousen kom plötsligt en myckenhet stora högar av älgspillning i dagen. Det är således bara att tacka och bocka och ta för sig av denna av oss hittills outnyttjade naturresurs.

Inte vilken skit som helst!

Som synes är spillningen av en helt annan kvalitet och storlek än den som entreprenörer i skogslänen säljer till tyskar som örhängen och annat. Riktigt hur vi ska använda denna symboliska gåva från skogens drottning återstår att se, men det troligaste är väl att den hamnar i någon pallkrage i Köksträdgården när den brunnit klart.

En liten gåta som troligen förblir obesvarad är vad Gerda har emot Gudhemsrosor? Eller hur ska vi annars tolka detta tydliga tecken på förakt?

Får man verkligen göra så här på Gudhemsrosen? Blasfemiska kossa!