Blommig fredag: Gudhemsros

Engelsk ros, jungfruros, albaros – kärt barn hos många, inte minst hos engelsmännen själva som älskar sina vita rosor. Innan England fick namn efter de invaderande anglerna, kallades den största brittiska ön för Albion av antika romare och greker. Det är ett urgammalt indoeuropeiskt ord för vit och vanligen menas att det är Dovers vita klippor – det första som möter en sjöfarare söderifrån – som gett upphov till namnet. Det finns dock en alternativ teori som menar att det var mångfalden vita doftande rosor som gav ön namnet. Ty den engelska rosen är bevisligen mycket gammal, men det troligaste är ändå att det var romarna själva som planterade in den.

Gudhemsrosen är misstänkt lik rosen i ätten Yorks släktvapen

Med tanke på allt detta är det lite tragikomiskt att den ursprungliga engelska vita rosen numera är utrotad. Det gick för den som för så många andra urtyper när vi människor börja avla och korsa fram nya favoriter. Man vet dock från gamla beskrivningar hur den engelska rosen såg ut. Det var en lågväxande, grådaggig buske med ovanligt rikblommande, stora, skira, kritvita rosor med en intensiv äppeldoft.

Äppeldoftande Gudhemsros med uppvaktande beundrare

Som av en händelse påträffades för inte så länge sedan en bortglömd ros i Västergötland vars egenskaper stämmer som hand i handsken med beskrivningen ovan. Rosen har fått namnet Gudhemsros efter klosterruinen där den hittades och där den möjligen kan ha planterats in redan på 1100-talet! Tänk om den engelska rosen inte alls är försvunnen – tänk om den genom tillfälligheternas spel råkat överleva på Skaraslätten? Tanken svindlar!

Läs fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina på Roses and Stuff.