Nosar & Näbbar Del 10: Äggsexan i Brunnbo

Läs alla tidigare avsnitt av Nosar & Näbbar här.

Trots att tiden var knapp hade Rolf, som van festarrangör, inga problem med att hinna påskpynta hela den gamla brunnen där han bodde. Han hann dessutom, trots att förråden efter förmiddagens alla frukostar var en smula ankomna, iordningställa ett riktigt läckert påskbord. Han var precis klar när den förste gästen dök upp på slaget halv sju. Det var räven Max som gjorde entré i full jaktmundering. Med sig hade han naturligtvis en påse nygräddade matmuffins.

Strax därpå anlände Ottar och Arne, som slagit följe på vägen från sjön, där de bodde. Uttern Ottar, kvällen till ära, iförd en paljettbeströdd kroppsstrumpa, hade medtagit en hemmagjord fisk- och skaldjurspaté på karp och blåmussla – ett beprövat familjerecept, som han visste att Rolf avgudade. Illern Arne, för dagen klädd som en hippie, hade istället satsat på en riktigt exklusiv gåbortpresent – kritvita hönsägg av en sällan skådad sort, helt olika de brunspräckliga Rolf själv brukade köpa i diversehandeln.

– De luktar gott, sa Rolf.

– De är ökologiska, förklarade Arne och alla de församlade djuren nickade instämmande utan att förstå ett skvatt av vad den afghanpälsklädde illern menade.

"De luktar gott", sa Rolf.

Herr Melin, som för närvarande genomgick en frankofil fas, kom helt reglementsenligt iförd slängkappa och basker på sned. I ena mungipan hängde en cigarett av märket Gauloises och ur den andra ljöd välkända toner av Serge Gainsbourg. Under armen hade han en lång baguette och i ett litet randigt tygknyte bar han någonting som av stanken att döma var en ost lika åldersstigen som kattugglan Strix, vilken sist av alla anslöt och fullbordade sextetten. Den lätt senildemente Strix, som varken var någon virtuos i köket eller hade någon vidare fantasi, hade nöjt sig med att slå in ett paket hängmörad bacon, som han nu räckte fram till värden, som dock blev uppriktigt glad över gåvan.

– Underbart! Jag tror bestämt att vi redan har vickningen ordnad, ropade den överförtjuste Rolf, och klappade i händerna. Själv hade han nämligen inte planerat någon särskild nattamat.

Påskbordet blev en veritabel succé. De sex vännerna åt och drack och skålade ideligen för årstiden och varandra. Inte förrän den sista råttaladåben var uppäten fann Rolf det för gott att bryta taffeln och leda sina gäster ut ur matsalen och in i salongen. Här slog de sig ner i soffgruppen, lättade på svångremmen, gick loss på allehanda rökverk och lagrade destillat och spisade plattor på Rolfs vevgrammofon. Utöver några stenkakor med storbandsjazz hade Rolf bara två skivor: Brittiska imperiets nationalsånger och ett smakprov ur Sveriges radios fågelskivor. Alla skivorna var dock lika uppskattade och särskilt Strix skrattade så han grät åt fågelskivans löjliga imitation av ”Kattuglans varningsläte”.

Vännerna skrockade också gott åt varandras goda historier. I en blandning av vemod och eufori mindes alla Rolfs senaste födelsedagsfest, då han en vecka i förväg skickat ut inbjudningskort till 96 intet ont anande vinbergssnäckor som på så sätt hann precis i tid för att själva bli entrérätt.

Efter flera timmars umgänge i samma stil. Reste sig plötsligt Rolf och sa:

– Nu kära vänner tror jag det bestämt är dags för vickning och sedan har jag en liten överraskning.

Fortsättning följer…