Nosar & Näbbar Del 8: En lång fredag

Läs alla tidigare avsnitt av Nosar & Näbbar här.

På självaste långfredagen vaknade grävlingen Rolf för andra gången detta snörika år. Den andra vinterhalvans sköna drömmar hade gjort honom gott och han var på ett strålande humör. Sin vana trogen tog han sig som första vakna handling ut i köket för att få en god och närande frukost. Rolf bligade misstänksamt mot den röda tekitteln, men konstaterade med lättnad att den denna gång inte var ockuperad av någons förlupna hustru.

Rolf ägnade hela förmiddagen åt att smörja kråset. Hela fyra frukostar hann han äta och avnjuta lika många kannor te. Till sin stora förvåning blev han dock aldrig riktigt nöjd. Han undersökte glappet mellan magen och svångremmen noga. Jo, visst hade han magrat rejält under vintern, men var det verkligen det han kände? Nej, han anade nu att det han verkligen hungrade efter var umgänge. Hur vore det om han bjöd hem några goda vänner för att celebrera vårens och sin egen återkomst? Alldeles förträffligt! Rolf älskade att hålla bjudningar. Han började genast planera tillställningen.

Men knappt hade han börjat förrän det ringde på dörren. Rolf lade ifrån sig de sirliga inbjudningskort han just var i färd med att underteckna, körde tassarna i tofflorna och gick för att öppna. Det visade sig vara tre små nödtorftigt maskerade individer, som med en tvivelaktig hälsning om en glad påsk, vilket också var budskapet på en ful teckning som de räckte fram, kommit för att tigga gotter. Trots bemålade trynen och färgade fjädrar hade Rolf inga större problem att identifiera besökarna som tre små husdjur från den närbelägna byn uppe på åsen. Närmare bestämt den snuviga siamesen Måltas, cockerspanielvalpen Yatzee och den lilla minigrisen Agneta.

...budskapet på en ful teckning som de räckte fram...

Rolf var måttligt förtjust i oinbjudna gäster, förfäktade allt vad dålig konst stod för och var verkligen inte särskilt förtjust i sammetsögda husdjursungar. Likväl bjöd han in dem med sitt soligaste leende. Kanske var det hans för dagen ovanligt goda humör eller kanske suktandet efter sociala aktiviteter som fick hans hjärta att vekna? Husdjuren klev på.

– Får man bjuda något smaskigt? En kolaspäckad skalbagge kanske, eller en näve russin? undrade Rolf.

Här hade han förväntat sig någon slags reaktion, och blev därför en smula putt över frånvaron av densamma. Katten Måltas stod mest och snorade med en blöt näsduk i ena tassen, valpen Yatzee hörde inte ens vad grävlingsfarbrorn sa, eftersom han var fullt upptagen med att leka med sin egen tunga, och lilla Agneta hade allt sjå i världen att ens hålla sig vaken.

Helt förvånad blev dock inte Rolf. Det utspelade scenariot speglade ganska väl den uppfattning han redan tillförskansat sig rörande dagens ungdom.

– Här, varsågoda! Varsin blank byxknapp. Slit dem med hälsan och ha en riktigt glad påsk, sa den generöse gentlemannagrävlingen och släppte ut ungdomarna i vårsolen igen.

Sedan återvände han till skrivpulpeten och förfärdigade sina inbjudningskort, som han lät skicka ut med sparvhöken Fritz expressbud redan innan det var dags för nästa stora händelse – årets första lunch...

Fortsättning följer…