All älgona

Tänk vad tiden går. Det är redan lördagen den sista oktober, vilket i år betyder både Halloween och all helgona. Således dags igen att smycka gravarna med utskurna pumpahuvuden. Pumpor ja, sånt odlar vi ju och hade naturligtvis tänkt skriva om idag och visa upp på bilder som den här:

Umpa pumpa...

Och den här:

...happy Halloween!

Men nu blir det inte så, ety igår kväll inträffade det vi väntat på i snart ett helt år att få berätta om. Vår sällsynt goda granne Gerda kom på visit. Gerda tillhör kanske inte begåvningsreserven i trakten men hon är en otroligt vänlig själ och alltid en källa till glädje när hon väl behagar visa sig.

Länge trodde vi att denna sympatiska älgkossa i likhet med flera andra av våra fyrbenta grannar var hörselskadad. Nu vet vi bättre. Gerda är bara nyfiken och ytterst social. Det är därför hon inte räds när vi larmar och gör oss till för att skrämma iväg henne. Tvärtom kommer hon då gärna närmare för att titta vad vi är för konstiga ena som står och låter innanför gärdsgården.

På alla älgons afton är alla älgar grå - tyvärr även Gerda

Någon skada i trädgården att tala om har vi aldrig märkt av att hon åstadkommit – med ett undantag. Första vintern blev hon lite väl nyfiken på lärken Leonardo och nafsade honom allför kärleksfullt i kalufsen. Men det gick ju bra för honom ändå (eller vem vet, kanske just därför) så allt är glömt och förlåtet. Kom gärna tillbaka snart igen Gerda och då helst när det är så pass ljust att man kan fotografera dig på lite närmare håll!

Också Gerda, men som ni förstår, inte igår