torsdag 29 mars 2012

Humleporten

Medan inhyrde Hasse kämpar på med det nya stenpartiet har vi själva tagit oss an andra mer realistiska, men lika akuta bygginsatser. Vår vanliga humle, som vaktar huvudingången till Lunden, har genom åren visat sig vara dyr i drift. Han har med god aptit och fullkomlig frenesi massakrerat en uppsjö billiga rosenbågar från Lidl, säkert en om året under en tioårsperiod. Nu får det vara nog! Därför har vi ersatt de klena gröna plåtrörskonstruktionerna med en stabilare impregnerad byggnation med fötterna i jordankare. Om man bortser från den faluröda färgen kan man nästan ana en japansk inspiration – åtminstone kan vi låtsas det om någon undrar. ;-)


Humleport - Kyotostyle

Och det var i grevens tid för humle själv har redan vaknat och börjat sin klättring uppåt i sporrsträck.


Hum-di-dum...här kommer lilla jag!

Eftersom det ska bli kallt och vinter igen till helgen (och tydligen minst en vecka framåt) skickar vi med några bonusbilder med vårens fröjder - två som redan varit med ett tag och nu sjunger på sista versen - och en som är pinfärsk:

En av årets sista hasselblommor


Man blir lika överraskad varje år av tibastens illrosa signalfärg


Lika glad blir man för årets först tulpan.
Det är sällan vi har dem redan i mars

måndag 26 mars 2012

Extra stenknäck

Så är vi äntligen igång på allvar! Norra Europas fulaste och sämsta experimentplantering - den arboarktiska Vallen - är nu ett tragiskt minne blott. I stället breder här nu ut sig embryot till vad som ska bli vårt nya stenparti.

Just nu mest ett hål i marken och en fasligt massa sten

Under flera år har vi samlat på oss stora stenar som vi fått upp ur jorden när vi planterat. Dessa ligger nu sorterade och upptravade i väntan på att få komma till användning. Först ska dock ett cirka 18 kvm stort område grävas ut till ungefär en halvmeters djup varpå en införskaffad markduk ska vecklas ut. Sedan läggs hästgödsel i botten innan stenarna varvas med en blandning av lika delar sättsand, torv och 0,8-grus.

Och så från andra hållet, lite närmare

För ovanlighetens skull har vi denna gång insett att detta skulle vara en alltför mastig uppgift att hinna och orka med själva. Via anslagstavlan på den lokala Ica-butiken har vi därför engagerat den frilansande trädgårdanläggaren Hasse för att ge oss en extra hand. 20 timmar får han på sig. Vi får se hur det går. Det känns jättemärkligt att ha en främmande människa körandes skottkärra i trädgården. Vi som knappt låter våra vänner eller släktingar komma hit. 

tisdag 20 mars 2012

Uppdaterad rapport från vinterförvaringen 2

Det blev som bekant en kort vinter. Så sent som i mitten av januari hade alla växter på vinterförvaringen ännu inte slutat dricka vatten. Nu bara två månader senare är samtliga växter vakna igen (till och med dem som brukar slå ut först i juni-juli) och sneglar lystet ut mot vårsolen utanför det enda fönstret. Piggast av alla är de vintergröna växterna som fått hededersplatsen närmast fönstret. Rosmarinen till exempel - nu blommar den för fulla muggar.

Havets dagg - nu blommar den!

Mest spektakulär just nu i den tropiska regnskog som uppstått längre in i rummet är förmodligen läkemagnolian, Magnolia officinalis, som just är i färd med att fälla ut sina gigantiska blad. Om någon månad är det meningen att denna otestade medicinalväxt ska ut på friland. Vi får väl se hur hon kommer att gilla det - inte ens vanliga magnolior är särdeles förtjusta i vår kalkiga lera.

Läkemagnolia (kanske för sista gången på bild)

Här och där i djungeln dyker det också upp överaskningar. I den här krukan där det annars bor en sörmländsk äkta valnöt (en ny Enhörnaklon vi fått tag på) tycks vi också ha petat ner två avokadokärnor i somras. Åtminstone tycks det vara två sådana plantor som nu otippat tittar upp. Dessa kommer inte att prövas på friland!

Advokatpäron sitter ting

Men allt är inte frid och fröjd. En fullkomlig invasion av bladlöss har också förstått att uppskatta vinterförvaringen detta år. Se bara på bornholmsfikonet här:

- "Ummm... sydsluttning, påtaglig sötma och fruktighet, lakrits, läder och
blåbär. Tydlig karaktär av Smyrnafikon och du frågar mig!"
- " Sluta böga dig, Sebastian. Du är fan ingen vinlus! Och stäng munnen när du tuggar!"

Allra värst är det för vår änglatrumpet. Tydligen är inte detta narkotikaklassade preparat lika giftigt för löss som för oss, eller? Måtte risken för nattfrost snart vara över så att vi får ta ut och rengöra dig!

Nedlusat raveparty on acid. Don't try this at home, will you!

söndag 18 mars 2012

Tur i spel

Men våren innebär inte bara ett evigt stångande mot elementen i form av kladdig norduppländsk lera och stängda mälardalska plantskolor. Våren rymmer även tillfällen att ta del av alla dessa föreläsningar och trädgårdskurser som ges av olika intresseorganisationer så här års. Den gångna veckan har vi redan bevistat inte mindre än fyra sådana evenemang runt om i Mellansverige och ytterligare fyra väntar runt hörnet.

En av veckans höjdpunkter blev trädgårdsgurun Larz Danielssons gästföreläsning hos Trädgårdsamatörerna i Uppsala, en organisation vars tillställningar vi faktiskt aldrig deltagit i tidigare, trots en geografisk närhet. Och frågan är väl om vi kommer att vara välkomna tillbaka efter vad som sedan inträffade?

Trädgårdsguru

Även om Larz Danielsson är en måttligt intressant föreläsare (han ägnar sig mest åt att visa blombilder med fel färg och rapa upp vetenskapliga namn, ursprungsområde och blomningstid i ett rasande tempo) är han en mycket sympatisk hedersknyffel som vi gärna köper intressanta växter av. Tyvärr tillät inte klimatet i Hammarstrand att han denna gång kunde få med sig något av allt det vi hade förbeställt från Spezialplant. I stället fick vi hålla tillgodo med ytterligare en av alla dessa krypenar med gula årsskott (i detta fall Juniperus communis 'Spotty Speader') till det facila priset av 150 kronor. Som sagt, plantjunkies med cold turkey kan man kränga på nästan vad som helst.

Så DÄR kul krypen

Men kvällen blev ändå ovanligt lyckad - om man är arboarkticer. Eftersom man som sådan är måttligt intresserad av spel och dobbel tycker man mest det är plågsamt med alla dessa, mer eller mindre obligatiska, lotterier, som föreningar som STA och andra erbjuder. Denna gång spelade dock fru Fortuna ett spratt med alla som vet vilken otur arboarticer brukar ha i spel. Hela sex av de tio lotter vi kände oss tvingade att köpa resulterade nämligen i verkligt fina priser. Det var inte utan att en illa dold missundsamhet syntes i Uppsabornas anleten när vi som utsocknes i en strid ström norpade åt oss antika trädgårdsböcker (med vackra bilder) samt storväxta exemplar av kaktus, yucca och klockmalva. Tvivelsutan var dock juvelen i prissamlingen denna:

Förstapris...

...med förklarande handskriven lapp

Någon gång för för ungefär fem år sedan har alltså en uppländsk trädgårdsamatör petat ner en nektarinkärna i en en kruka. När denna sedan grott har personen i fråga ägnat flera år av omvårdad för att driva upp denna till ett stort fruktträd som vi kunde komma över genom att motvilligt köpa en femkronorlott. Samtidigt som våra tacksamma tankar går till trädgårdsamatören i Funbo känner vi att vi kanske inte borde utmana ödet att åka till Uppsala igen på ett tag, och definitivt aldrigt mer köpa lotter. Vår kvot av tur i spel är nu definitivt uppfylld för en mycket lång tid framöver.

torsdag 15 mars 2012

Växtabstinens

Våren är en snärjig tid för arboarkticer. För att om möjligt hinna med någonting annat än bara underhåll när väl trädgårdsodlandet drar igång på allvar gäller det att stöka bort så mycket som möjligt av allt det andra nu på försäsongen: vårgräva, vårstäda, mala nedfallna grenar i kompostkvarnen och bygga på det nya stenpartiet som inte hanns med ifjol. För att hinna med allt detta har vi tagit ledigt från kontorsjobbet några dagar.

Utöver att slita ont i trädgården har vi den gångna veckan också åkt kors och tvärs över hela Mälardalen i jakt på öppna plantskolor. Märkligt att inte fler växtförsäljare inser vilket uppdämnt behov det finns hos oss plantjunkies så här års. Hade de bara öppet skulle vi kunna köpa nästan vad som helst för att få ett kort rus och ögonblicks mildrad abstinens.

Zetas i Segeltorp, söder om Stockholm, är en av de få handelsträdgårdarna som redan öppnat. Något vidare växtutbud att erbjuda har man dock ännu inte plockat fram. I en halvstängd bod i ett bortglömt hörn av plantskolan hittade vi i alla fall några gemena barrväxter med höstskyltningen REA 30% i behåll. Vi greppade en fågelbogran och drog oss raskt mot kassan.

Årets första växtinköp - fågelbogran från Zetas

Nä, nu var vi ganska elaka. Fågelbogran (Picea abies 'Nidiformis') är en alldeles förträfflig växt som bör finnas i varje samlarträdgård med självaktning. Och själva saknade vi en sådan sedan förra vinterns svårartade sorkangrepp på allt som fått fiberduksskydd mot vårsolen. Det är bara det att det liksom aldrig blir av att köpa vardagliga växter av detta slag när man hela tiden måste prioritera hur medlen i plånboken ska användas. Av någon anledning väger då alltid alla underbara exoter som kommer i ens väg tyngre. Sån tur då att plantskolorna ännu inte har plockat fram dem! Allt har sin tid och "Less is more", om man tänker efter!

söndag 4 mars 2012

Stopp! Stanna! Det går för fort!

Likt alla andra år valde arboarkticerna att inte ägna Vasaloppshelgen åt skidåkning. Mer ovanligt är dock att denna traditionella tilldragelse sammanfaller med årets första trädgårdshelg, men så blev det i år. Det känns nästan onödigt lyxigt att kunna få komma igång med vårstädningen redan första helgen i mars. Verkligen bonus!

En stor del av helgen har därför ägnats åt att kratta upp vinterns alla nedblåsta kvistar. Särskilt vår stora kaskadpil bidrar varje år med åtskilliga skottkärror av den varan. Dett vore lögn att påstå att detta är ett kul jobb för vinterstela ryggar och leder, men det känns ju bra efteråt. Det gäller också att passa på innan de krokusar och pärlhyacinter som bor under pilen vaknar.

Redan nu har lökbäddarna under kaskadpilen befriats från döda grenar.

Men går det inte lite väl fort i år? Fläderknopparna som vi gladdes åt förra veckan har redan ränt iväg och börjat veckla ut sig och i örtlanden skriker plantorna efter samma uppmärksamhet och omvårdnad som de vårlökshysande rabatterna får.

Äkta fläder - jämför bilden från förra veckan

Lundgamandern i Örtland 3 är otrygg och har redan sparkat av sig
lövtäcket och vägrar somna om.

Det är nästan så att man önskar ett rejält bakslag så att alla otrygga och kinkiga örter ska hålla snattran. För egen del vore det också önskvärt om våren inte var överstånden på några få veckor. Aldrig får man vara riktigt nöjd. Sådär ja, nu börjar vi känna igen oss själva igen!