Obsklassen

De flesta invånare i Arboarkticum är milda, vänliga och sympatiska existenser som snällt fogar sig trots de hårda levnadsvillkoren här vid världens nordliga utpost. Det finns dock undantag och högst sannolikt är det här värstingligan i fråga om dålig uppfostran, olater och obstruktion

Arboarkicums värstingliga, på tillfällig permission ur ungdomshäktet

Dessa stökiga element har kvarsittning hela vintern i en välbevakad plåtlåda på vinden, inte bara för att de vägrar acceptera vårt vinterklimat, utan också för att de inte ska få möjlighet att lära andra lättledda problemplantor en massa fula ord och allehanda hyss.

Nu har de sluppit ut för för den här gången och förspiller ingen tid med att leva ut sitt ohyfsade beteende. En viss förståelse får man väl ändå ha så här års. Det är ju ändå vår.

Den gula stäppliljan, Eremurus stenophyllus, räcker ut tungan,
i år i dubbel uppsättning

Obscene storebror jättestäpplilja, E.robustus,
nöjer sig inte bara med tungan

Ödlekallan, Sauromatum venosum, är också en obscen typ,

men kan också andra hyss. Frågan är om det finns någon annan
i växtvärlden som kan lukta lika illa som han?