torsdagen den 10:e april 2014

Nu rockar det igen

Tack alla läsare som hört av sig och meddelat ni visst frekventerar vår hemsida och faktiskt saknar den. Puss på er och en bukett blommor bestående av de tre lärksorter som hunnit börja blomma:

 Sikkimlärken Amardeep

Den sibiriska lärken Fjodor 

...och den vanliga europeiska lärken Leonardo.

Och för de stackars missledda av er som fortfarande tycker att lärkar är för gemena och simpla visar vi en annan bild att glädjas åt - den rena formen av papegojbuske, Parrotia persica, som har slagit ut sina brokiga blad, vilka verkligen ger skäl för namnet.

Papegojbuske med brokiga blad

Ja, det här var bara vårt sätt att meddela att nu fungerar hemsidan igen - sånär som på lite bilder här och där som försvann på något mystiskt sätt i hanteringen. Nu gör det inte så mycket för hela hemsidan är hopplöst inaktuell och ska moderniseras och göras om så fort vi får tid. Vilket år som helst alltså. Eller är det någon som känner någon billig hemsidessnickrare som behöver ett litet extraknäck?

måndagen den 7:e april 2014

Falska pepparträd

Det är lite tjorvigt just nu. Ingen riktig ro i kroppen. 

Hemsidan ligger fortfarande nere och våren, som började så bra, står just nu och stampar. Det går inte riktigt att känna sig trygg när kvicksilvret vissa nätter kryper nedåt minus alldeles för många grader. Vi minns alltför väl hur kombinationen soliga dagar och svinkalla nätter orsakade förödelse och förstämning i trädgården i fjol. Idag är det visserligen mulet och milt men man kan slå sig i backen på att någon elak snöorkan hägrar bakom kröken lagom till påsk. Det vore ju inte första gången i sådana fall.

Med denna insikt väljer vi att fortsätta ligga lite lågt rörande det slutliga utfallet efter vinterns härjningar. Förutom de vanliga odjursangreppen ser emellertid nästan allting ut att ha klarat sig bra i år, så här långt alltså. Redan nu kan dock slås fast att de båda pepparträden Zanthoxulum, Z. americanum och Z. piperitum, (alltså amerikanskt pepparträd och sichuanpeppar) har frusit tillbaka mer än önskat i topparna. Kanske läge att ge dem en mindre solig placering till nästa år.

Någon som vi däremot redan nu vill hävda har klarat vintern helt utan skador är det lilla östasiatiska trädet, som saknar svenskt namn, men som på danska kallas falskt pepparträd. Vi syftar på den vintergröna rhoddisliknande Daphniphyllum macropodium.

 Falskt pepparträd...

Eftersom Daphniphyllum kräver fuktigt läge och ser ut som en surjordsväxt fick hon övervintra i ren rhoddojord på surtorget i Lunden, helt utan någon täckning. Redan i fjol gick ett liknande försök nästan lika bra men efter flera veckor med i princip barmark och tvåsiffriga minusgrader om nätterna i mars och april blev till sist det stackars trädet frystorkat lagom till Valborg. Men eftersom förra vintern var så extremt hemsk även i ett historiskt perspektiv vill vi nog påstå att det under mer normala omständigheter går att odla denna vackra växt även i Norduppland. Så det så!

...eller Daphiphyllum som vi säger till vardags.

tisdagen den 25:e mars 2014

Hackning pågår

Attans också!!!

Vi fick nyss ett upplysande mejl från vårt webbhotell om att vår hemsida har blivit hackad och att den därför tagits ur drift! En snabb kontroll ger vid handen att det stämmer. Ingenting förutom själva startsidan går längre att besöka.

Samtidigt som det nästan känns lite smickrande att någon valt att hacka just vår lilla anspråkslösa och betydelselösa domän i cyberrymden är det naturligtvis också en smula irriterande. För trots mot vad många tror är det knappast bloggen vi lägger ner någon större omsorg på. Det är listorna på hemsidan som är det som uppdateras flitigast och noggrannast. Bloggen är bara till för att om möjligt hjälpa läsare att hitta hem till oss. Det går väl så där måste villigt erkännas. Redan innan hackningen hade bloggen besökts av nästan 20 gånger fler enskilda besökare än vad hemsidan förmått.

Vi ger dock inte upp så lätt utan ska, när vi får lite mer tid, försöka få hemsidan på banan igen. I väntan på detta visar vi en liten pausbild på vad som samtidigt pågår i trädgården. Voilà, får vi lov att presentera den just påbörjade sista etappen på nya stora PK-parti?

PK-parti i tillblivelse

PK står i detta fall för trädgårdsgurun Peter Korn, ety det är i enlighet med hans lära som stenpartiet fyllts med två traktorsläp 0-8-grus och ingenting annat. Att anpassa anläggningen bättre till våra regnfattiga nordupplänska förhållanden, genom att göra den till en blötbädd, är dock vårt eget påhitt. Likaså att, i likhet med vårt succéprojekt Klippträdgården, täcka hela ytan med största möjliga antal stora stenar - både för att utjämna klimatet och för att bättre bevara fukten.

PK-partiet är primärt tänkt för de lite mer fuktkrävande örter som nu och på sikt är på väg att evakueras från vår knastertorra Örtagård. Det första vi kommer att plantera nu i helgen, när bygget beräknas stå klart, blir dock vårt nyinköpta kinesiska vitbäriga körsbär, Prunus tomentosa 'Snövit'. Exakt detsamma som alla trädgårdsbloggare redan målande beskrivit hur de inhandlat av den finska plantskolan Blomqvist på Nordiska trädgårdar i Älvsjö. Jodå, vi var också där, men tyckte kanske inte att det annars var så mycket att skriva om i år.

måndagen den 17:e mars 2014

Bakslag och ny granne

Med ens fick vi en nyttig näsbränna och en välbehövlig påminnelse om var vi bor någonstans. Redan för en dryg vecka sedan anlände tranorna rekordtidigt och allehanda blomster tävlade i att prunka rikligast och grannast. 

Redan förra veckan blomman storpudran som besatt... 

Likaså hade krusbäret, rönnspirean och flera fläderbuskar redan vecklat ut sina första löv, tidigare än någonsin, och den vanliga skogsalmen Alma såg ut att strax göra dem sällskap.

 ...och skogsalmens knoppar var groteskt svullna.

Då kom bakslaget och full vinter råder ånyo i Arboarkticum denna vecka.

 Var det här verkligen nödvändigt?

Därför var det roligaste som hände i helgen att vi fick en ny granne. För första gången på över två år fick vi anledning att pricka av en ny art vid fågelmatningen. Denna gång var det den trevlige herr svartmes som behagade avlägga en visit. Vi hoppas förplägnaden föll honom på näbben och att han stannar i trädgården permanent.

Herr svartmes föreföll att trivas. 
Vi får väl se hur stationär han blir.


måndagen den 3:e mars 2014

Fler av årets första

Den tibetanska julrosen vi slog på trumman för i förra veckan är redan överblommad och blev således även den första växten av detta slag i år.

 Farväl och välkommen tillbaka nästa år, helst lika tidigt!

Snödroppar, vintergäck, mer gemena julrosor och de första krokusarna blommar dock alltjämt. Nu har de också fått sällskap av lite mer rara växter. Först ut i Stenpartiet är som vanligt den här lilla dvärgnarcissen...

Den blomvilliga mininarcissen från i fjol är redan tillbaka

Tätt följd av vårcyklamen (Cyclamen coum)

Och kan man tänka sig. Blåsipporna är trots sin skuggiga boplats farligt nära utslagning. 

Rekordtidiga blåsippor

Som bekant vurmar arboarkticerna lite extra för alla slags lignoser. Årets första blomning av detta slag kom inte oväntat från en medlem ur familjen Daphne - denna gång från den vitblommande tibasten.

Den vita tibastens knoppar har varit sprängfyllda hela vintern. 
Nu gick det inte att hålla emot längre.

söndagen den 16:e februari 2014

Vårskri

Kanske är det för tidigt att ropa hej. Men skreks, det gjorde det i Arboarkticum idag, LJUDLIGT, när ögonen helt plötsligt föll på det här:

Helleborus thibetanus

Skenbart skir

Den överjordiskt vackra tibetanska julrosen, Helleborus thibetanus, slår ut allra först av julrosorna hos oss - ibland före snödropparna. Idag stod den där som ett hoppfullt löfte om att snart, snart kommer man skrika sig hes om man ska gasta över vartenda blomster man ser!  

onsdagen den 22:e januari 2014

Mera Paddok

I höstas när vi gjorde ett litet bildkollage över svunna tider förundrades vår läsare Kalle B. över att löven ännu satt kvar på skogseken på den senaste bilden, ännu i mitten av november. Diskussionen rörande detta ägde rum i kommentarsfältet men kanske är det värt att lyfta upp ämnet i ett eget inlägg? 

Skogseken i fråga är en tvåstammig skapelse som självsått sig mellan tre stenblock i den rabatt som vi kallar Mormors grav, mitt på Pelousen. Paddok heter han, inspirerat bland annat av den i Melodikrysset så frekvent förekommande textförfattaren Sven Paddock och den padda som övervintrat intill den lilla eken första gången vi påträffade honom för snart tio år sedan. 

Idag är Paddok vår största ek alla kategorier men att det skulle vara något ovanligt med att han ogärna fäller sina löv hade vi själva aldrig reflekterat över. Det är inte alls ovanligt att ekarna här i vår torra trakt beter sig på det viset.

Paddok den 22 januari

Som synes har Paddok fortfarande sina löv kvar och vi misstänker starkt att detta blir ett av de år då han kommer att behålla dem vintern ut. 

Efter Kalle B:s observandum blev vi trots allt för ett ögonblick fundersamma. Kunde det möjligen vara så att Paddok trots allt kanske var en bergek istället. Kanske hade vi bara tagit för givet att han var en skogsek eftersom han är självsådd och skogsekarna är överlägset vanligst hos oss? Tyvärr var inte årets fåtaliga ollon till någon hjälp eftersom dessa redan hade blivit plundrade. Men de trubbiga, femkantiga vinterknopparna och framför allt de grunt rundflikiga bladen med sina typiska små öron talar bestämt för att Paddok är en vanlig skogsek

Typiska kännetecken för en skogsek

Fast helt vanlig kanske Paddok inte är ändå, förstår vi nu när vi studerat litteraturen lite närmare. Normalt får ekar tydligen inga ollon förrän i 40-50-årsåldern. Den brådmogne Paddok fick sina första redan som femåring och har sedan fortsatt på den vägen.

måndagen den 13:e januari 2014

Alternativ Knutmasso

Ikväll firar nordupplänningarna årets viktigaste lokala högtid - Knutmasso. Eftersom vi är söderifrån kommande barbarer struntar vi i det och satsar i stället på en egen glöggdoftande julgransplundring och slänger samtidigt ut alla julgranar. 

Eftersom vi firat julen utomlands i fjol och förfjol var det ett tag sedan vi utsatte oss för detta tvivelaktiga nöje. Särskilt som vi i år enbart förlitade oss på vanliga rödgranar. Vi hade faktiskt glömt bort hur de illa de sticks och barrar. Om det blir något julträd nästa år ska vi försöka satsa på en sådan här i stället:

Woolly bush (Adenanthos sericeus) i Edvard Anderssons växthus 
i Bergianska i Stockholm

Woolly bush är ett fantastiskt gosigt och mjukt, upp till fem meter högt, träd som bildar små skogar i sydvästra Australien. Egentligen är den inte något barrträd, utan hör till proteasläktet, men vad gör väl det? Söta små röda blommor får den också. Synd bara att man inte kan odla den utomhus hos oss. Vi har vårt exemplar på fönsterbrädan bland vinterns frösådder som redan börjat spira nu efter 2-3 månader i kylskåp.

Alternativ julgran i vardande? Vår egen woolly bush.

tisdagen den 7:e januari 2014

Tröttsam medierapportering

Egentligen borde man väl vara odelat positiv till den gröna sköna vintern som gjort att vi redan ligger flera veckor före i vårbruket. Likväl kan vi inte tycka annat än att det är lite påfrestande hur mediena varje gång snön uteblir slår på stora trumman  och basunerar ut att detta är någonting HELT unikt som nästan aldrig har inträffat tidigare. Hade man inte haft den senaste vargavintern i så färskt minne skulle medierna väl dessutom ha tagit mildvädret som ett bevis för växthuseffekten. Nu passar man sig åtminstone för det.

Att rosor blommar och koltrastarna sjunger vintern igenom är inte ovanligt ens här norr om Mälaren. Att hästhov och snödroppar sticker upp redan runt årsskiftet sker varje gång som vädret tillåter det. De mångtaliga rapporterna om blommande körsbär så här års beror däremot i allmänhet på journalisternas okritiska förhållningssätt och folks okunskap om hur hybridkejsarolvon ser ut. 

Därför var det med stor skepsis som vi på trettondagen mottog uppgifterna om att de berömda körsbärsträden i Kungsträdgården i Stockholm blommade. Fejkade blommor inköpta i någon asiatisk livsmedelsaffär tänkte vi, men skickade i alla fall iväg en (tyvärr kameralös) spejare ner på stan i Stockholm. Och döm om vår förvåning när uppgifterna visade sig stämma. Jo, det var visserligen bara åtta blommor på några lågt sittande grenar på ett enda träd, men i det skyddade läget och med hjälp att strålkastarljuset från skridskobanan var det verkligen riktiga blommor det handlade om. Ur led är tiden!

 Eftersom vår spejare saknade kamera har vi lånat en bild från Expressens
Facebooksida. Den är ju, som ni ser, inget vidare så vi lovar att lämna tillbaka 
den så fort vi hinner.

Något så spektakulärt kan inte vi i Arboarkticum själva erbjuda. Här är vi i stället glada över att den vita tibasten är på väg att slå ut:

 Den vita tibasten är bara timmar från att slå ut sin första knopp

Och trilliumknopparna är mer än lovligt vakna för att vara i början av januari:

 Treblad på ingång nästan ett halvår för tidigt

Men märkligast av allt är kanske att vi har blommande solrosor just nu. Visserligen inomhus men ändå. Det mest sannolika är väl att det är vår trädgårdsmedhjälpare Dennis som planterade dem i höstas när krukorna ännu stod ute i trädgården. 

En blomma till våra läsare

God fortsättning, önskar arboarkticerna!

söndagen den 29:e december 2013

Vid världens ände

Såhär mitt bland de sista darrande dygnen av det år vi snart levt med i ett helt solvarv, begav vi oss till världens ände. 

Världens ände ligger där Uppland tar slut. 

För att komma dit måste man utrusta sig med stort mod, och vara beredd på strapatser.

Först måste man ta sig igenom en skog. Och det är ingen vanlig skog. I dagsljus kan den se oförarglig ut, men den som vet ser att stubbarna bara sover. I den här skogen ska man inte dröja sig kvar när skuggorna börjar bli långa - men den som ändå gör det, får se trollen i stubbarna vakna.

Fasansfullt troll

Ännu mer fasaväckande troll

Vi tog oss genom skogen, men ännu var prövningarna inte slut. För att komma till världens ände måste man passera de brinnande fälten. På avstånd kanske det inte ser så farligt ut...

Det brinner i skogsbrynet, borta vid udden.

...men den oförståndige som strävar vidare hamnar i ett eldhav!

Lågor!
 
Se hur lågorna slickar grenarna!

Men de tappra arboarkticerna med sin list och sitt mod övervann naturligvis alla prövningar, och se! Till världens ände kom vi! 

Vid civilisationens yttersta utpost 

Vad som finns bortanför världens ände får man läsa om i sagorna (eller så tittar man i en kartbok och konstaterar att det är Gästrikland).  

tisdagen den 24:e december 2013

Go Jul!

Gröna gräsmattor, +6 grader och duggregn!
Det blev då en välsignad jul, sa arboarkticerna och fick någonting religiöst i blicken, ty det här utspelade sig på den tiden då man firade julen till åminnelse av vintersolståndet.

Nu har det vänt! Bara cirka hundra dagar återstår att uthärda 
innan det är vår igen. Och med en vinter som den här ska det nog gå bra.

En skön och förhoppningsvis grön jul tillönskas alla trädgårdsvänner och andra läsare!

måndagen den 9:e december 2013

Fallet fort

Ovädret Sven fick inte alls den omfattning  och dignitet för Norduppland som SMHI hade förutspått. Vi fick inte ens strömavbrott, vilket annars brukar ske vid minsta vindpust. Men olustigt blev det likväl. Den första snön föll och vi med den. Omedelbart uppdagades att Fort Arboarkticum långt ifrån var den ointagliga fästning vi hoppats på. Snön avslöjade obarmhärtigt hur en fallen ängel med klövar, horn och svans utan större problem forcerat fortifikationen.

 Onda spår i snön...

...med kända bieffekter

Den djävalusiska råbocken Iddi har sonika spatserat runt viltstängsel och staket i godan ro och med lätthet identifierat de svaga punkterna. Två gånger dessutom. Den ena grinden har klippts ovanifrån och den andra har krupits under. Ännu ett desperat försök görs nu att hålla kreaturet stången. Det blir inte vackert, men funkar det får vi väl leva med detta klantiga provisorium över vintern.

Föga dekorativ... 

...men förhoppningsvis duglig nödlösning

måndagen den 2:e december 2013

Vintergrön advent

Både den första advent och den första dagen i vintermånaden december har passerat och nästan alla löv- och barrfällande träd har tappat greppet. Bara vissa ekar, bokar och avenbokar stretar emot och vägrar offra sitt bladguld. 

 Lugnet före stormen - Lunden den första advent

Visst, vintergröna barrträd och buskar i all ära, men nere i Lunden finns faktiskt även andra vanligtvis försummade växter med fortsatt djup grönska att lapa i sig innan den vita sömnen ofrånkomligt omsluter trädgården för säsongen. Vi syftar då särskilt på diverse marktäckare. Olika typer av vintergröna förstås, men även andra som de här, vilka blivit till verkliga mattor på senare år:

Japansk sockblomma

...och lite närmare 

 Vanlig hasselört

 ...och lite närmare

Skogsbingel 

...och lite närmare 

Skuggröna 

...och lite närmare 

Lungört 

...och lite närmare 

och slutligen myskmadra 

...och lite närmare

Däremot syns märkligt nog ännu inga spår av den ramslök som översvämmar Lunden på försommaren men som redan så här dags brukar vara vaken. Vad vet den om den förestående årstiden som vi inte vet???