måndag 14 juli 2014

Rosår

Arboarkticerna brukar nästan kokettera med hur lite de gillar rosor. Magnolior, rosor och rhododendron är det enda vi inte samlar på brukar vi säga. Likt förbenat har det ändå kommit in ett drygt 40-tal rosor i trädgården, trots att vi alltså försökt freda oss från dessa besvärliga, skräpiga och kraftigt överskattade fluffmonster.

Okej, vi kan ställa upp på att man måste ha alla utpräglade nyttorosor i samlingarna. En örtagård utan apotekarros, oljeros och konditorros är inte mycket att ha. Någon bra nyponros måste förstås också till. Och några till.

 Konditorros (Rosa gallica 'Conditorum')

Sedan finns det förstås en massa kulturhistorisk intressanta rosor som man bara måste ha. En samlarträdgård är i ärlighetens namn inte fullkomlig utan en Rosa mundi, en Gudhemsros och några av de mest namnkunniga damascenarosorna. Och några till.

 Rosa damascena 'Mme Hardy'

Sedan måste förstås kuriosakabinettet ha sin beskärda del. Djävulsros, igelkottsros och vingros är väl sedda invånare där. Allra roligast är det förstås när någon ros som dessutom är kulturhistoriskt intressant, som den här Nuits de Young-rosen, visar sig vara ett verkligt freak med konstigt växtsätt. Och några till.

Rosa centifolia 'Nuits de Young'


Hmm... sa vi förresten att vi funderar på att anlägga ett rosarium på semestern???

måndag 7 juli 2014

Pesten kommer (Almsöndagen)

Äntligen börjar det se anständigt ut i trädgården igen efter den värsta ogrässäsongen och den årliga nedskräpningen från pil och poppel. Men det har krävt ohemult mycket svett och möda under ganska många helger. Vad är det egentligen för masochister som öppnar sina trädgårdar på Tusen Trädgårdar den 29 juni? Nä, flytta tillbaka denna dag till mitten av augusti igen, så kanske (men bara kanske) vi kan tänka oss att vara med nästan gång.

Men vad är det för skräp som ligger på baksidesgräsmattan? Massor av torra hoprullade löv! Var kommer de ifrån? De var inte där nyss när vi klippte gräset.

Torra hoprullade löv förfular den nystädade gräsmattan

Hmm... det verkar vara almlöv. De måste komma från Alma (vår sju meter höga och lika många år gamla självsådda skogsalm, som slagit sig ner på Vallen vid det som då utgjorde tomtgräns - mycket vackert växt och en verklig prydnad för vilken trädgård som helst).

Alma söndagen den 6 juli.

Måtte det bara inte vara... Jäpp, jodå tyvärr, då var det klippt! (En snabb titt upp mot lövverket lämnar inte mycket över för spekulation). Nästan alla grenar i kronans topp har torkat - och fort har det gått. Länge trodde vi att vi med vårt utsatta läge, alldeles vid den yttersta utposten innan polarisarna breder ut sig, skulle klara oss. Vilken fåfäng förhoppning! Det är bara att inse att almsjukan nu även har nått Norduppland! Inom två år lär Alma vara död och med henne förmodligen även alla andra stora almar i grannskapet.

Almsjukan har fått fäste

Men minnet av Alma kommer för evigt att högtidlighållas i Arboarkticum. Den första söndagen i juli kommer hädanefter att gå under epitetet Almsöndagen. (Och givetvis kommer vi att fortsätta plantera almar).

tisdag 24 juni 2014

Lyst för det spektakulära

Visst! Nu har det vänt, som alla hobbycyniker är snara med att påpeka. Men det är mycket kvar än. Ja, faktiskt har sommaren knappt ens börjat. Vi ska bara se till att få lite välbehövligt regn och svalka, innan vi kopplar på den riktiga sommaren i augusti och september. I väntan på detta tar vi en trädgårdstur och tittar på fyra favoriter.

Den rödbladiga äkta valnöten har vi redan nämnt, men vi visade aldrig någon bild på de ludna nötterna. Voila - här kommer en sådan bild.

Ovanligt fertil rödbladig äkta valnöt. Tonårsgraviditet?

På Åsen, som vi sällan visar bilder ifrån, finns en hel hoper attraktiva björkar med olika färger, former och växtsätt. Just nu finns det dock ingenting som slår sockerbjörkens (Betula lenta) jättelika fröställningar - lika stora som en arboarktisk tumme.

Sockerbjörken (eller körsbärsbjörken, som vissa föredrar att kalla den) har 
spektakulära fröställningar

Den turkiska lönnen, Acer cappadocicum 'Aureum', är överraskande härdig och har blivit en riktig favorit. De nyutslagna lövens röda brätten är nästan onaturligt snygga.

Acer cappadocicum 'Aureum' på midsommarafton 2014

Men vi har sparat det bästa till sist - i tuff konkurrens har vi utsett detta till årets inköp så här långt. Det kinesiska tulpanträdet gör ingen besviken. Ännu djärvare bladform än de vanliga tulpanträden och attans vilken läcker färg de har i början av sin karriär. Ja, de funkar bra senare också. Rekommenderas varmt!

Kinesiskt tulpanträd (Liriodendron chinense)

onsdag 11 juni 2014

Misslyckad medieskugga

Visst är det märkligt; den enda gången på året man har tid att blogga är på senvintern när det just inte finns mycket att blogga om. Just nu finns det hur mycket som helst att rapportera, men nästan ingen tid alls att skriva.

T.ex. skulle vi kunna berätta om hur vi just nu håller på att få halva tomten uppgrävd av Vattenfall som vill gräva ner den idag luftburna elen. Vi har valt att se ljust på det hela och har mutat grävgubbarna med en flaska vermouth för att de ska lägga alla stora stenar de får upp med grävskopan i en stor hög i Övre pinetet för framtida bruk vid det planerade skapandet av ännu en klippträdgård.

 Det är en härlig tid och det finns egentligen hur mycket som helst att berätta om.
T.ex. blommar vårt största snödroppsträd för första gången. Rikligt dessutom!

 En av våra favoriter så här års är kinesträdet (Koelreuteria paniculata),
som klarat vintern och den ovanligt sena och svåra vårfrosten galant.

För att vara så hemliga och integritetsvärnande som Arboarktikerna strävar efter att vara måste vi medge att den senaste tiden inte varit någon framgång i det avseendet. På kort tid har vi tackat ja till att hålla tre trädgårdsföredrag, välkomnat tre trädgårdsföreningar för inplanerade besök, tackat ja till att medverka i en trädgårdsbok om odling i uselt klimat och som grädde på moset stod SVT och väntade på oss i trädgården när vi i fredags kom hem efter vår shoppingrunda på nassenaldagens sedvanliga plantbytarevent. Det blev ett konstigt inslag som vi hoppas aldrig kommer att sändas. 

 Lika röd som kinesträdet så här års, fast mera varaktigt,
är den här nya favoriten, planterad i år - en rödbladig
polsk äkta valnöt. Enligt uppgifter ska den vara härdig
långt upp i Kanada och kan man tänka sig, den har redan 
fått valnötter fast den är så ung och bara ungefär 150 cm hög.

Här en annan av årets favoritinköp - den östasiatiska taggalmen (Hemiptelea
davidii). Också den superhärdig och förmodat tämligen rådjurssäker med sina
fingerlånga sylvassa taggar i skön kontrast till de limegröna bladen, snarast
påminnande om dem hos en japansk dvärgzelkova.

Men som vanligt får man aldrig vara riktigt till freds. I fjol var det som bekant enarna som fick mycket stryk och till och med dog i drivor under den vidriga våren. I år har vi en smula otippat upplevt ett liknande förfall hos tallar. Säkert tio stycken har utan uppenbar förklaring sjangserat å det grövsta. Särskilt har det gällt de tvåbarriga tallarna.

 Vår vanliga skogstall Moses tillhör dem som drabbats. Alla fjolårsbarr
är antingen döda eller avlägsnade.

Nu i helgen upptäckte vi till sist vad det handlade om - ett massivt angrepp av röd tallstekel, GUÄCK!!! Just inte mycket att göra åt. Bara att hoppas att tallarna överlever och hämtar sig. Gud vad vi inte gillar glupska larver. Tvi vale!

GUÄCK!!

söndag 1 juni 2014

Återfunnen, återvunnen

Det är inte helt ovanligt att vi tappar bort saker i trädgården. Eller snarare tappar bort skylten - till en växt vi sedan aldrig lyckas återidentifiera. Vanligtvis vet vi dock vem vi ska skylla förlusten på (skatan Konrad).

Ibland lyckas vi dock med konststycket att återkalla minnet av växtidentiteten! Och då kan det nästan kännas som att ha fått växten i present, en andra gång. Så är fallet med den här borttappade, bortglömda orkidén, vars blomma dök upp i rabatten häromdagen:

 Cypripedium tibeticum -  ny skylt skrivs medan du läser detta!

Stor glädje över den återfunna skönheten, men visst undrar man lite vad Konrad ska med alla skyltar till???

måndag 19 maj 2014

Försommaryra

Arboarkticerna firade något slags jubileum i helgen. För att markera detta inhandlades lite överraskande denna shabbychicka blomsterhylla, tänkt för lösa krukväxter utanför växthuset.

Fakepatinerad blomställning 

Men även trädgården själv bjöd på överraskningar denna sällsynt vackra försommarhelg. Särskilt Lunden har väl aldrig varit så magisk. Till och med trädgårdens alla djur tycktes gripna av hänförelse och betedde sig helt oskyggt och närgånget. Stämningen var inte helt olik den som förmedlas på planscherna i Jehovas Vittnens tidskrifter, eller någon sötsliskig Disneyproduktion för den som är mer bekant med de sagomyterna. En av de gladaste överraskningarna stod den här kobrakallan för. Eftersom vi inte alls hade räknat med att den skulle överleva den arboarktiska vintern hade vi nämligen glömt bort den.

 Norduppländsk indisk kobrakalla

Men frågan är om ändå inte detta ledde till de svampälskande arboarkticernas största glädjejubel. I självaste konnässörsrabatten, just där sköldbräckan (Darmera peltata) just är i färd att vissa vårens första livstecken, stod redan en annan individ i full fägring - en toppmurkla. Bumsmums i stekpannan och ännu ett kryss i listan över trädgårdens svampar!

Toppmurkla strax innan den förädlas till en ljuvlig svamprisotto

söndag 11 maj 2014

Cynikernas julafton

Samtalstonen vid frukostbordet var en smula dämpad denna söndagsmorgon. Det visade sig att vi hade fått rätt i våra farhågor. Domedagsprofeter får ju alltid det förr eller senare. Allt nytt och krytt i trädgården, som vaknat alldeles för tidigt under denna bedrägliga vår, hade tidigt under veckan fått smaka på sex mumsiga minusgrader med förfärande resultat. Nästan undantagslöst hade nyplanterat och annat exotiskt förfrusit sina späda skott och blad. Det här är faktiskt den senaste nattfrost vi upplevt och den sved onödigt bra.

Förfrusen araliatopp

Vi försökte komma på undantag från lördagens jämmerdal att trösta oss en smula med och enades om att åtminstone den vitbäriga Yunnanrönnen (Sorbus microphyllus) var ovanligt tjusig och hade artat sig bra efter några kämpiga år.

Vitbärig Yunnanlönn på lördag eftermiddag

När vi kom ut i trädgården igen en kvart senare upptäckte vi resultatet av nattens oönskade besök. Råbocken Iddi hade visserligen bara valt att göra processen kort med en enda lignos, men naturligtvis hade han valt just nyss nämnda rönn. Tack så djävla mycket!

Samma rönn idag

Nu är det krig bockarsle! Hädanefter kommer vi bara att plantera ut växter av det här slaget. Det har åter blivit dags att testa en liten brödgran på friland i skyddat läge. Sug på den du eländiga kreatur!

Brödgranen Lillapis på plats i utkanten av minipinetet

söndag 4 maj 2014

"Ramslök är inte det enklaste vi kan odla"

Rubriken ovan hämtad från dagens nyhetsbrev från Klostra Handelsträdgård, med erbjudande om att inhandla denna exklusiva raritet till fyndpriset 169 kr/4 st.

Hmm...

Bilden nedan hämtad från dagens promenad i den arboarktiska lunden. 

Arboarktiskt kassaskåp.

måndag 28 april 2014

Flytten går

Visst är det typiskt!
På vintern när man har gott om tid att skriva blogginlägg finns inte mycket att visa i trädgården och nu när det finns hur mycket som helst att fota finns ingen tid att skriva. Vi gissar att vi inte är de första att ifrågasätta varför trädgårdsintrycken är som flest och störst samtidigt med att all vaken tid går åt för att hinna med vårens alla trädgårdsmåsten. Orättvist!

På årets kanske vackraste dag, när sipporna fortfarande blommar och de första magnoliorna slagit  ut, väljer vi likväl att i stället visa den här skapelsen. Det pyreneiska lappvidet, Salix ceretana, har svagt ljusblå videkissar som ger ett grönt intryck när väl den intensivt gula blomningen sätter fart. Ett skådespel värdigt vilken magnolia som helst.

 Pyreneiskt lappvide i Torvmossen

Men det här var också dagen då det nya PK-partiet, vi tidigare berättat om, på allvar stod klart och togs i besittning. 

Det nya PK-partiet är klart

Visserligen  hade vi redan planterat dit några disparata lignoser som viden, daphne, prunus och den här Ukurundulönnen:

Ukurundulönn på plats 

Men det är först nu som flytten går på allvar. På söndagen inleddes nämligen arbetet med att börja nedmontera den gravt misskötta, tio land stora, Örtagården. Merparten av örterna ska krukas i väntan på en ny plantering någon gång i framtiden, men de örter som klarar av av växa i fuktig sand flyttas omgående till det nya PK-partiet. Till dessa växter räknar vi bland annat denna gigantiska brandlilja från örtland 6...

Brandlilja i flyttartagen 

...liksom den oumbärliga likörkryddan gullgentiana, Gentiana lutea, som egentligen vill ha mer alpina förhållanden än de som rått i den styva leran i Örtland 4.

Gullgentianan har äntligen hittat hem 

Också violroten, Iris germanica florentina, är glad för sin nya fuktigare tillvaro...

 Violroten på plats. Kanske den orkar blomma nu för första gången på länge.

...liksom den läckra vårbolmörten, som fick finna sig i att flytta mitt i blomningen. Tyvärr fick hon sin långa pålrot avbruten i flera delar men vi hoppas i alla fall att någon del repar sig.

 Misshandlad vårbolmört i närbild

En som är särskilt glad för det nya PK-partiet är Herbert, som utsetts till väktare av detsamma. Det tog förfärligt lång tid att få det klart, tyckte Herbert, men nu hörs det bara nöjda toner från honom.

Väktare Herbert ger nya PK-partiet tummen upp

torsdag 10 april 2014

Nu rockar det igen

Tack alla läsare som hört av sig och meddelat ni visst frekventerar vår hemsida och faktiskt saknar den. Puss på er och en bukett blommor bestående av de tre lärksorter som hunnit börja blomma:

 Sikkimlärken Amardeep

Den sibiriska lärken Fjodor 

...och den vanliga europeiska lärken Leonardo.

Och för de stackars missledda av er som fortfarande tycker att lärkar är för gemena och simpla visar vi en annan bild att glädjas åt - den rena formen av papegojbuske, Parrotia persica, som har slagit ut sina brokiga blad, vilka verkligen ger skäl för namnet.

Papegojbuske med brokiga blad

Ja, det här var bara vårt sätt att meddela att nu fungerar hemsidan igen - sånär som på lite bilder här och där som försvann på något mystiskt sätt i hanteringen. Nu gör det inte så mycket för hela hemsidan är hopplöst inaktuell och ska moderniseras och göras om så fort vi får tid. Vilket år som helst alltså. Eller är det någon som känner någon billig hemsidessnickrare som behöver ett litet extraknäck?

måndag 7 april 2014

Falska pepparträd

Det är lite tjorvigt just nu. Ingen riktig ro i kroppen. 

Hemsidan ligger fortfarande nere och våren, som började så bra, står just nu och stampar. Det går inte riktigt att känna sig trygg när kvicksilvret vissa nätter kryper nedåt minus alldeles för många grader. Vi minns alltför väl hur kombinationen soliga dagar och svinkalla nätter orsakade förödelse och förstämning i trädgården i fjol. Idag är det visserligen mulet och milt men man kan slå sig i backen på att någon elak snöorkan hägrar bakom kröken lagom till påsk. Det vore ju inte första gången i sådana fall.

Med denna insikt väljer vi att fortsätta ligga lite lågt rörande det slutliga utfallet efter vinterns härjningar. Förutom de vanliga odjursangreppen ser emellertid nästan allting ut att ha klarat sig bra i år, så här långt alltså. Redan nu kan dock slås fast att de båda pepparträden Zanthoxulum, Z. americanum och Z. piperitum, (alltså amerikanskt pepparträd och sichuanpeppar) har frusit tillbaka mer än önskat i topparna. Kanske läge att ge dem en mindre solig placering till nästa år.

Någon som vi däremot redan nu vill hävda har klarat vintern helt utan skador är det lilla östasiatiska trädet, som saknar svenskt namn, men som på danska kallas falskt pepparträd. Vi syftar på den vintergröna rhoddisliknande Daphniphyllum macropodium.

 Falskt pepparträd...

Eftersom Daphniphyllum kräver fuktigt läge och ser ut som en surjordsväxt fick hon övervintra i ren rhoddojord på surtorget i Lunden, helt utan någon täckning. Redan i fjol gick ett liknande försök nästan lika bra men efter flera veckor med i princip barmark och tvåsiffriga minusgrader om nätterna i mars och april blev till sist det stackars trädet frystorkat lagom till Valborg. Men eftersom förra vintern var så extremt hemsk även i ett historiskt perspektiv vill vi nog påstå att det under mer normala omständigheter går att odla denna vackra växt även i Norduppland. Så det så!

...eller Daphiphyllum som vi säger till vardags.

tisdag 25 mars 2014

Hackning pågår

Attans också!!!

Vi fick nyss ett upplysande mejl från vårt webbhotell om att vår hemsida har blivit hackad och att den därför tagits ur drift! En snabb kontroll ger vid handen att det stämmer. Ingenting förutom själva startsidan går längre att besöka.

Samtidigt som det nästan känns lite smickrande att någon valt att hacka just vår lilla anspråkslösa och betydelselösa domän i cyberrymden är det naturligtvis också en smula irriterande. För trots mot vad många tror är det knappast bloggen vi lägger ner någon större omsorg på. Det är listorna på hemsidan som är det som uppdateras flitigast och noggrannast. Bloggen är bara till för att om möjligt hjälpa läsare att hitta hem till oss. Det går väl så där måste villigt erkännas. Redan innan hackningen hade bloggen besökts av nästan 20 gånger fler enskilda besökare än vad hemsidan förmått.

Vi ger dock inte upp så lätt utan ska, när vi får lite mer tid, försöka få hemsidan på banan igen. I väntan på detta visar vi en liten pausbild på vad som samtidigt pågår i trädgården. Voilà, får vi lov att presentera den just påbörjade sista etappen på nya stora PK-parti?

PK-parti i tillblivelse

PK står i detta fall för trädgårdsgurun Peter Korn, ety det är i enlighet med hans lära som stenpartiet fyllts med två traktorsläp 0-8-grus och ingenting annat. Att anpassa anläggningen bättre till våra regnfattiga nordupplänska förhållanden, genom att göra den till en blötbädd, är dock vårt eget påhitt. Likaså att, i likhet med vårt succéprojekt Klippträdgården, täcka hela ytan med största möjliga antal stora stenar - både för att utjämna klimatet och för att bättre bevara fukten.

PK-partiet är primärt tänkt för de lite mer fuktkrävande örter som nu och på sikt är på väg att evakueras från vår knastertorra Örtagård. Det första vi kommer att plantera nu i helgen, när bygget beräknas stå klart, blir dock vårt nyinköpta kinesiska vitbäriga körsbär, Prunus tomentosa 'Snövit'. Exakt detsamma som alla trädgårdsbloggare redan målande beskrivit hur de inhandlat av den finska plantskolan Blomqvist på Nordiska trädgårdar i Älvsjö. Jodå, vi var också där, men tyckte kanske inte att det annars var så mycket att skriva om i år.

måndag 17 mars 2014

Bakslag och ny granne

Med ens fick vi en nyttig näsbränna och en välbehövlig påminnelse om var vi bor någonstans. Redan för en dryg vecka sedan anlände tranorna rekordtidigt och allehanda blomster tävlade i att prunka rikligast och grannast. 

Redan förra veckan blomman storpudran som besatt... 

Likaså hade krusbäret, rönnspirean och flera fläderbuskar redan vecklat ut sina första löv, tidigare än någonsin, och den vanliga skogsalmen Alma såg ut att strax göra dem sällskap.

 ...och skogsalmens knoppar var groteskt svullna.

Då kom bakslaget och full vinter råder ånyo i Arboarkticum denna vecka.

 Var det här verkligen nödvändigt?

Därför var det roligaste som hände i helgen att vi fick en ny granne. För första gången på över två år fick vi anledning att pricka av en ny art vid fågelmatningen. Denna gång var det den trevlige herr svartmes som behagade avlägga en visit. Vi hoppas förplägnaden föll honom på näbben och att han stannar i trädgården permanent.

Herr svartmes föreföll att trivas. 
Vi får väl se hur stationär han blir.


måndag 3 mars 2014

Fler av årets första

Den tibetanska julrosen vi slog på trumman för i förra veckan är redan överblommad och blev således även den första växten av detta slag i år.

 Farväl och välkommen tillbaka nästa år, helst lika tidigt!

Snödroppar, vintergäck, mer gemena julrosor och de första krokusarna blommar dock alltjämt. Nu har de också fått sällskap av lite mer rara växter. Först ut i Stenpartiet är som vanligt den här lilla dvärgnarcissen...

Den blomvilliga mininarcissen från i fjol är redan tillbaka

Tätt följd av vårcyklamen (Cyclamen coum)

Och kan man tänka sig. Blåsipporna är trots sin skuggiga boplats farligt nära utslagning. 

Rekordtidiga blåsippor

Som bekant vurmar arboarkticerna lite extra för alla slags lignoser. Årets första blomning av detta slag kom inte oväntat från en medlem ur familjen Daphne - denna gång från den vitblommande tibasten.

Den vita tibastens knoppar har varit sprängfyllda hela vintern. 
Nu gick det inte att hålla emot längre.

söndag 16 februari 2014

Vårskri

Kanske är det för tidigt att ropa hej. Men skreks, det gjorde det i Arboarkticum idag, LJUDLIGT, när ögonen helt plötsligt föll på det här:

Helleborus thibetanus

Skenbart skir

Den överjordiskt vackra tibetanska julrosen, Helleborus thibetanus, slår ut allra först av julrosorna hos oss - ibland före snödropparna. Idag stod den där som ett hoppfullt löfte om att snart, snart kommer man skrika sig hes om man ska gasta över vartenda blomster man ser!