Uppdaterad rapport från vinterförvaringen 2

Det blev som bekant en kort vinter. Så sent som i mitten av januari hade alla växter på vinterförvaringen ännu inte slutat dricka vatten. Nu bara två månader senare är samtliga växter vakna igen (till och med dem som brukar slå ut först i juni-juli) och sneglar lystet ut mot vårsolen utanför det enda fönstret. Piggast av alla är de vintergröna växterna som fått hededersplatsen närmast fönstret. Rosmarinen till exempel - nu blommar den för fulla muggar.

Havets dagg - nu blommar den!

Mest spektakulär just nu i den tropiska regnskog som uppstått längre in i rummet är förmodligen läkemagnolian, Magnolia officinalis, som just är i färd med att fälla ut sina gigantiska blad. Om någon månad är det meningen att denna otestade medicinalväxt ska ut på friland. Vi får väl se hur hon kommer att gilla det - inte ens vanliga magnolior är särdeles förtjusta i vår kalkiga lera.

Läkemagnolia (kanske för sista gången på bild)

Här och där i djungeln dyker det också upp överaskningar. I den här krukan där det annars bor en sörmländsk äkta valnöt (en ny Enhörnaklon vi fått tag på) tycks vi också ha petat ner två avokadokärnor i somras. Åtminstone tycks det vara två sådana plantor som nu otippat tittar upp. Dessa kommer inte att prövas på friland!

Advokatpäron sitter ting

Men allt är inte frid och fröjd. En fullkomlig invasion av bladlöss har också förstått att uppskatta vinterförvaringen detta år. Se bara på bornholmsfikonet här:

- "Ummm... sydsluttning, påtaglig sötma och fruktighet, lakrits, läder och
blåbär. Tydlig karaktär av Smyrnafikon och du frågar mig!"
- " Sluta böga dig, Sebastian. Du är fan ingen vinlus! Och stäng munnen när du tuggar!"

Allra värst är det för vår änglatrumpet. Tydligen är inte detta narkotikaklassade preparat lika giftigt för löss som för oss, eller? Måtte risken för nattfrost snart vara över så att vi får ta ut och rengöra dig!

Nedlusat raveparty on acid. Don't try this at home, will you!

Tur i spel

Men våren innebär inte bara ett evigt stångande mot elementen i form av kladdig norduppländsk lera och stängda mälardalska plantskolor. Våren rymmer även tillfällen att ta del av alla dessa föreläsningar och trädgårdskurser som ges av olika intresseorganisationer så här års. Den gångna veckan har vi redan bevistat inte mindre än fyra sådana evenemang runt om i Mellansverige och ytterligare fyra väntar runt hörnet.

En av veckans höjdpunkter blev trädgårdsgurun Larz Danielssons gästföreläsning hos Trädgårdsamatörerna i Uppsala, en organisation vars tillställningar vi faktiskt aldrig deltagit i tidigare, trots en geografisk närhet. Och frågan är väl om vi kommer att vara välkomna tillbaka efter vad som sedan inträffade?

Trädgårdsguru

Även om Larz Danielsson är en måttligt intressant föreläsare (han ägnar sig mest åt att visa blombilder med fel färg och rapa upp vetenskapliga namn, ursprungsområde och blomningstid i ett rasande tempo) är han en mycket sympatisk hedersknyffel som vi gärna köper intressanta växter av. Tyvärr tillät inte klimatet i Hammarstrand att han denna gång kunde få med sig något av allt det vi hade förbeställt från Spezialplant. I stället fick vi hålla tillgodo med ytterligare en av alla dessa krypenar med gula årsskott (i detta fall Juniperus communis 'Spotty Speader') till det facila priset av 150 kronor. Som sagt, plantjunkies med cold turkey kan man kränga på nästan vad som helst.

Så DÄR kul krypen

Men kvällen blev ändå ovanligt lyckad - om man är arboarkticer. Eftersom man som sådan är måttligt intresserad av spel och dobbel tycker man mest det är plågsamt med alla dessa, mer eller mindre obligatiska, lotterier, som föreningar som STA och andra erbjuder. Denna gång spelade dock fru Fortuna ett spratt med alla som vet vilken otur arboarticer brukar ha i spel. Hela sex av de tio lotter vi kände oss tvingade att köpa resulterade nämligen i verkligt fina priser. Det var inte utan att en illa dold missundsamhet syntes i Uppsabornas anleten när vi som utsocknes i en strid ström norpade åt oss antika trädgårdsböcker (med vackra bilder) samt storväxta exemplar av kaktus, yucca och klockmalva. Tvivelsutan var dock juvelen i prissamlingen denna:

Förstapris...

...med förklarande handskriven lapp

Någon gång för för ungefär fem år sedan har alltså en uppländsk trädgårdsamatör petat ner en nektarinkärna i en en kruka. När denna sedan grott har personen i fråga ägnat flera år av omvårdad för att driva upp denna till ett stort fruktträd som vi kunde komma över genom att motvilligt köpa en femkronorlott. Samtidigt som våra tacksamma tankar går till trädgårdsamatören i Funbo känner vi att vi kanske inte borde utmana ödet att åka till Uppsala igen på ett tag, och definitivt aldrigt mer köpa lotter. Vår kvot av tur i spel är nu definitivt uppfylld för en mycket lång tid framöver.

Växtabstinens

Våren är en snärjig tid för arboarkticer. För att om möjligt hinna med någonting annat än bara underhåll när väl trädgårdsodlandet drar igång på allvar gäller det att stöka bort så mycket som möjligt av allt det andra nu på försäsongen: vårgräva, vårstäda, mala nedfallna grenar i kompostkvarnen och bygga på det nya stenpartiet som inte hanns med ifjol. För att hinna med allt detta har vi tagit ledigt från kontorsjobbet några dagar.

Utöver att slita ont i trädgården har vi den gångna veckan också åkt kors och tvärs över hela Mälardalen i jakt på öppna plantskolor. Märkligt att inte fler växtförsäljare inser vilket uppdämnt behov det finns hos oss plantjunkies så här års. Hade de bara öppet skulle vi kunna köpa nästan vad som helst för att få ett kort rus och ögonblicks mildrad abstinens.

Zetas i Segeltorp, söder om Stockholm, är en av de få handelsträdgårdarna som redan öppnat. Något vidare växtutbud att erbjuda har man dock ännu inte plockat fram. I en halvstängd bod i ett bortglömt hörn av plantskolan hittade vi i alla fall några gemena barrväxter med höstskyltningen REA 30% i behåll. Vi greppade en fågelbogran och drog oss raskt mot kassan.

Årets första växtinköp - fågelbogran från Zetas

Nä, nu var vi ganska elaka. Fågelbogran (Picea abies 'Nidiformis') är en alldeles förträfflig växt som bör finnas i varje samlarträdgård med självaktning. Och själva saknade vi en sådan sedan förra vinterns svårartade sorkangrepp på allt som fått fiberduksskydd mot vårsolen. Det är bara det att det liksom aldrig blir av att köpa vardagliga växter av detta slag när man hela tiden måste prioritera hur medlen i plånboken ska användas. Av någon anledning väger då alltid alla underbara exoter som kommer i ens väg tyngre. Sån tur då att plantskolorna ännu inte har plockat fram dem! Allt har sin tid och "Less is more", om man tänker efter!

Stopp! Stanna! Det går för fort!

Likt alla andra år valde arboarkticerna att inte ägna Vasaloppshelgen åt skidåkning. Mer ovanligt är dock att denna traditionella tilldragelse sammanfaller med årets första trädgårdshelg, men så blev det i år. Det känns nästan onödigt lyxigt att kunna få komma igång med vårstädningen redan första helgen i mars. Verkligen bonus!

En stor del av helgen har därför ägnats åt att kratta upp vinterns alla nedblåsta kvistar. Särskilt vår stora kaskadpil bidrar varje år med åtskilliga skottkärror av den varan. Dett vore lögn att påstå att detta är ett kul jobb för vinterstela ryggar och leder, men det känns ju bra efteråt. Det gäller också att passa på innan de krokusar och pärlhyacinter som bor under pilen vaknar.

Redan nu har lökbäddarna under kaskadpilen befriats från döda grenar.

Men går det inte lite väl fort i år? Fläderknopparna som vi gladdes åt förra veckan har redan ränt iväg och börjat veckla ut sig och i örtlanden skriker plantorna efter samma uppmärksamhet och omvårdnad som de vårlökshysande rabatterna får.

Äkta fläder - jämför bilden från förra veckan

Lundgamandern i Örtland 3 är otrygg och har redan sparkat av sig
lövtäcket och vägrar somna om.

Det är nästan så att man önskar ett rejält bakslag så att alla otrygga och kinkiga örter ska hålla snattran. För egen del vore det också önskvärt om våren inte var överstånden på några få veckor. Aldrig får man vara riktigt nöjd. Sådär ja, nu börjar vi känna igen oss själva igen!

Alla mår bra

Vi vet att det är alldeles för tidigt att ropa hej, men vintern så här långt har verkligen varit dräglig. Visst! Det blygsamma snödjupet har inte utgjort något isolerande skydd och -23,9 hade vi en morgon för några veckor sedan, men ändå. Under förutsättning att vintern nu verkligen är över - peppar peppar... - har vi aldrig tidigare upplevt en så kort vinter. Den kom inte förrän en bra bit in i januari och tycks nu vara över innan februari ens är till ända - ...ta i trä!

Den äkta flädern vädrar vårluft

Men vintern har varit dräglig på fler sätt. Hittills har vi inte hittat en enda nedbetad eller sönderstampad växt. Helt unikt! Kanske beror det på vårt nya staket, kanske på ovanligt omsorgsfullt innätande. Kanske beror det på god grannsämja med våra duktiga rävkompisar, kanske på att den snöfattiga vintern erbjudit godare grödor annorstädes än exoterna i vår trädgård. Den mest troliga orsaken är dock de två föregående fimbulvintrarna som tydligen tärt hårt på rådjursbeståndet. En normal vinterdag förr i tiden kunde vi se så många som 25 rådjur samtidigt ute på åkern. Denna vinter har vi sällan sett något rådjur alls och de tycks aldrig, av spåren att döma, ha tagit sig in i trädgården.

Frilandsopuntian fröken Freiberg är lite morgontrött, men tycks i övrigt må bra

Till och med den gulbrokiga druvidegranen (zon 1-växt)
har klarat vintern med bravur, helt utan något extra skydd.
I fjol blev hon nästan tillintetgjord av rovgiriga rådjurskäftar.
(OK, vi vet att bilden inte blev något vidare, men det bjuder vi på idag)

Detta sammantaget gör att vi nog aldrig haft en bättre känsla i kroppen inför någon odlingssäsong. Hein? Var tog de vanligtvis så cyniska arboarkticerna vägen? Lugn, kära läsare. De är nog tillbaka snabbare än ni hade önskat.

Vadå vinterbuske?

Vinterbuske, Abeliophyllum distichum, heter en forsythiasläkting med vita doftande blommor som påstås blomma tidigt om våren. Med andra ord, återigen samma märkliga logik som att midsommarblomstret blommar vid Valborg och snöbollsbusken mitt i sommaren.

Så vidare värst mycket mer vet vi faktiskt inte om växten. Till exempel har vi ingen aning om den är härdig. Vi utgick som vanligt  från att så inte var fallet och köpte därför ett exemplar i fjol för att testa. Någon prydnad har busken näppeligen varit så här långt. Gles och tanig tappade den alla blad tidigt i somras och sedan dess har vi  inte ägnat den en tanke - förrän nu då. De där smutsbruna små bollarna som vi trodde var torra kvarsittande fröställningar från i fjol tycks nämligen vara klasar av blomknoppar, knoppar som faktiskt gör sig väldigt bra mot snön.

Det våras för vinterbusken

De här bilderna togs dock i helgen. Nu ser inte gräsmattan ut så här längre. Den är grönare än en grogg på Ålandsbåten. Annorlunda uttryckt - nu är det tidig vår! Upp till bevis nu då och blomma vackert så kanske vi omvärderar dig ditt skrälle!

Vadå? Jag skrälle? Nä, vänta ni bara.

Naturmorgon

Brrr, var kom snön ifrån? Så räv jag är tycker jag det här känns onödigt. Det blir kallt om tassen!

Och därinne i det jättestora röda grytet sitter de tvåbenta kossorna och glufsar i sig frukost i värmen. Och här står jag och trampar för att hålla hungern borta!

- Mutter.

Fåglarna tänker de minsann på. Titta på alla godsaker däruppe i trädet! Men mat till Räven? Nähä, det dög minsann inte. Annat var det förr. Jag minns en höstdag när jag hittade en hel flintastek på komposten. Det var tider det (även om jag hade en del synpunkter på bäst-före-datumet).

- Mutter mutter.

Det minsta man kunnat begära var väl att de åtminstone hissat flaggan! Det är faktiskt min födelsedag idag!!! 

- Skandal.

Men titta där i snön! Jag visste väl att det skulle finnas en liten godsak just till mig! Kossorna har bestämt slängt ut en liten husmus till sin favoriträv! Härligt, jag tror bestämt att den är hängmörad!

- Dagen är räddad!!!



(Och inomhus vid frukostbordet sitter de tvåbenta kossorna och konstaterar att Naturmorgon på lördagar i sina bästa stunder visserligen kan vara ett kul radioprogram, men att livesändningen från trädgården håller högre kvalitet.)

Playa de las Arboarkticas

Dripp. Dropp. DRIPP! DROPP!

Vilket underbart ljud som når våra trumhinnor! Det droppar från taken!

Och genast är badsäsongen ett faktum.

!!!

Nej, inte är det vi som tar oss ett dopp i en isvak i den närbelägna sjön. Men herr och fru blåmes, nyförälskade och blinda för närgångna papparazzi-arboarkticer, plaskar lyckligt i den lilla pölen nedanför stuprännan vid vedboden.

- Gyttjebad är bra för hyn har vi hört

Vad kan man mer begära för att smälta vinterisen inombords? Kanske åsynen av den förtjusande lilla gråsiskan som somnat på en vissnad flox-gren i årets allra första vår(-lika) solstrålar?

- Zzzzzzzz

Tjohej, vintern lär visst komma åter innan det är dags för vår på riktigt, men efter dagens vårväder har vi fått kraft nog att uthärda ännu några kalla veckor.

Att förlora sig i en flora

Arboarkticerna brukar under stundom tipsa om kuriös litteratur. Tyvärr är denna oftast i princip omöjlig att uppbringa (utom på lika kuriösa antikvariat), då arboarkticernas smak har mer gemensamt med de litterära ideal som gick i graven ungefär samtidigt med Ernst Rolf än med mer moderna alster. Nu har vi en god nyhet för alla som tröttnat på våra vanligtvis hopplösa boktips. Idag ska vi göra reklam för en publikation som bara har något år på nacken och som i allra högsta grad fortfararande finns till försäljning.

Vad är då haken, för det måste det väl ändå finnas någon sådan när vi är i farten? Jodå, möjligen är det så att denna bok ändå inte intresserar merparten av våra läsare, ety den är en smula provinsiell. Men för dem av er som likt vi älskar växter och har någon slags koppling till Östra Svealand måste denna framställning vara något av en plaskblöt dröm. Ja, just nu funderar vi i termerna av att detta måste vara den bästa bok vi någonsin läst och vi har slagits om den ända sedan vi köpte den i julklapp till oss själva.

Vad vi talar om är förstås den fantastiska forskargärningen Upplands flora från 2010. Under tio år har ett drygt 60-tal inventerare dammsugit varenda kartbladskvadrant av Sveriges yngsta landskap i jakt på skatter från Floras rike. På nästan 900 sidor presenteras Upplands nära 2000 vilda växter med vackra bilder och detaljerade beskrivningar och utbredningskartor. Kan det bli bättre?

Köp, köp, köp!!!

Ja, det kan det faktisk. Åtminstone om man är arboarkticer och brukar skämta om att traktens flora måste skrivas om efter alla rymlingar som numera smitit ut från vår trädgård. Högst sannolikt har vi nämligen blivit sannspådda. I Upplands flora beskrivs ett flertal sådana växter som vi på goda grunder antar har oss att tacka för sin existens, då de beskrivs ha sin nordligaste utbredning exakt på den plats där vi spänt upp våra bopålar. Plötsligt känner man för ett ögonblick historiens vingslag och uppfylls av en känsla av att faktiskt ha åstadkommit någonting i detta jordeliv. Nåja, den känslan går säkert över inom kort, men denna bok kommer vi nog alltid att älska.

En oumbärlig guldgruva för växtintreserade upplänningar

Vräkning

Den gamla vildapeln på Framsidan har vi berättat om vid ett otal tillfällen. Senast beskrev vi hur det ständigt expanderande pilfinkskollektivet nu lagt beslag på skatorna Kevins och Jeanettes kapsejsade byggprojekt i toppen av nyss nämnda träd och omformat det till fritidsgård, behändigt nära fågelmattningen strax nedanför.

Före detta skatbo

Som ni ser kan svartbygget näppeligen påstås försköna det redan tidigare tveksamt dekorativa trädet. Denna soliga söndag bestämde vi att måttet var rågat. Den förfulande trädtoppen måste bort! Så skred vi till verket!  Fram med motorsågen och väck med allt som inte befanns absolut oumbärligt då högstubben även framgent måste kunna fungera som utfodringsstation för hungriga Dennisar.

Så var det slut på den oönskade fallfrukten

Allt gick som planerat och inga incidenter inträffade. Ja, man kan säga att allting var frid och fröjd... ända tills vi röjt bort det forna skatboets alla omsorgsfullt ihopflätade kvistar. Då slog plötsligt det dåliga samvetet till! Stackars, stackars skatpar! Inte nog med att de blev bortkörda av ett ligistgäng pilfinkar, tänk på allt jobb de måste ha haft för att mura denna utsökta lerkonstruktion som återfanns i botten av boet.

Lerklinat bulverk à la Kevin & Jeanette

Skuldkänslorna kändes som ett tungt lastat ok på våra axlar. Vi överväger nu allvarligt att försiktigt lossa den delikata boplattan och fastgöra den i något annat träd som borde förskönas med ett skatbo. Varför inte hos våra försvarslösa sommargrannar till exempel? Strålande idé! Till handling!

Uppdaterad rapport från vinterförvaringen 1

Jodå, nu har vintern verkligen kommit även till Arboarkticum. Och då menar vi inte bara att vi fått ett litet tvärhand högt snötäcke och att temperaturen konstant håller sig under nollstrecket. Nä, vår deffinition handlar om när växterna på övervåningens vinterförvaring sluttar bälja i sig vatten. Nu har detta äntligen skett. Nu räcker det med att ge dem en symbolisk vattenslurk varannan vecka.

Nå, det gäller inte riktigt alla växter förstås. Vår kalifornska korkek Kirk har uppenbarligen ingen lust att ta vintersiesta. Tvärtom, han som för bara ett par år sedan var ett sött litet ekollon har nu förvandlats till en gänglig, mer än meterhög trilskande yngling med en glupande aptit.

Kirk säger att han kan sluta dricka precis när han vill...
men just nu har han ingen lust!

Den söta buxbomen

I en text i somras nämnde vi i förbigående att vi hade införskaffat en sötbuxbom (Sarcococca hookeriana ’Purple stem’ av den numera saligen insomnade plantskolan Blue Sage i Lund. Denna långsamväxande buske var då en komplett ny bekantskap för oss och i ärlighetens namn så visste väl inte plantskolan så mycket heller, mer än att den var trevlig i samplanteringar med glansbambu och som vanligt nog inte var härdig hos oss i Norduppland.

Åtminstone det sista stämmer säkert. Vidare efterforskningar tyder på att den trots sitt himalajanska ursprung inte gillar temperaturen på under -15. Den här vintern har visserligen arboarktiska utetermometern inte visat värre än -13,9 (nu i morse), men vi vet vad februari, som lurar runt hörnet, brukar kunna erbjuda av den varan. Därför är nog vår sötbuxbom för evigt dömd till att bli krukväxt.

Sötboxbomen, just nu översållad av...

Nu gör det inte så mycket. Den städsegröna busken är en riktig prydnad i gästrumsfönstret och just nu har den avslöjat en annan mycket angenäm överraskning. Sötbuxbom blommar tydligen på vintern, blommorna är visserligen små och föga iögonfallande – men de doftar! Aldrig tidigare har vi stött på en växt som doftar så starkt och gott. Från sin lilla undanskymda vrå fyller den just nu precis hela huset med sin söta arom. Mums!

...sådana här små underbart doftande blommor

Håll ögonen öppna efter denna fantastiska växt!

Ryssvinter

Nja, det är väl knappast så att arboarkticerna är mer insnöade nu än annars. Det var inte så vi menade med rubriken. Snarare har väl snöbristen gjort att vi fått gå under jorden på sistone. Vi tog helt enkelt en ny tripp i österled för att möta vintern och få damma av skolryskan. Nu är vi hemma igen och här är några av fynden vi fann. Dags att ta fram såtrågen och hoppas på tre månaders stratiferande vinter även här således.

Ja ne panemajo, ja svet! (ovanligt klickbar bild)

Solvarvet fullbordat

Nä, det blev inte snö den här månadsbilden heller. I fjol låg snön tjock redan
den 31 oktober. Så här ser Arboarkticum ut 31 december 2011.

31 januari

28 februari

31 mars

30 april

31 maj

30 juni

31 juli

31 augusti

30 september

29 oktober

30 november

Återstår bara att önska er alla ett verkligt Gott Nytt Trädgårdsår!

Julklapparnas julklapp

Vissa arboarkticer har uppenbarligen, mot alla naturlagar, varit otroligt snälla under 2011. Ni anar inte vad som låg under granen i år...

Här är presenten som gör att vi inte förstår hur vi överhuvudtaget har kunnat existera tidigare - än mindre kalla oss trädgårdsnördar: En Gardening Box från brittiska Moleskine!

Vad döljer sig i detta vackra omslag månntro..?

Flås, detta börjar se mycket lovande ut!

Vackert inbundna häften?
Det står Gardening Pockets på den ena! Nu dånar vi snart!

Och det är precis vad det är! Ett fröarkiv med tillhörande fröpåsar
(här får nog bara våra allra mest exklusiva fröskatter förvaras).

Den andra volymen är en anteckningsbok - en Gardening diary,
med förtryckta kapitel för Plants, Design, Visits, Garden Log etc.
Blimey, this is adorable!

Och sist i häftet plats för egna kapitel
- med förtryckta klistermärken att fästa på flikarna.
Den lyckliga ägaren är övertygad om att denna tingest är
förutsättningen för ett lyckat trädgårdsår 2012.

Är någon en liten smula avundsjuk, så säg? :-)