Egentligen är nästan hela året piontid, utom då det ligger snö (vilket det iofs känns som att det har gjort minst hälften av föregående år). Pionen erbjuder drama från det att de röda kraftfulla skotten visar sig tidigt på våren till de nästan obscena blåröda fröställningarna på sensommaren. Om man tänker efter är själva blomningen nästan det minst intressanta – en kort, bedövande klimax som när kronbladen faller efterföljs av lugn och tillfredsställelse över att stjärnans galanummer resulterat i samma extatiska applåder som förra året.
Som bekant älskar arboarkticer pioner. Ibland kan den kärleken kännas lite banal. Pioner hör knappast till de raffinerade, svala och bleka. Att vurma för pioner är lite som att föredra Bollywood framför Bergman, eller som att samla på luktsuddgummin i stället för Ming-porslin (även om vi försvarar oss med att ovanliga vildarter står högre i kurs här än de knubbigaste doftpionerna).
Men vem bryr sig om ifall man råkar vara en smula banal? Idag har vi fallit i trans över den nyvakna Paeonia tenuifolia litophila, en ovanlig variant av dillpionen, vars röda kalufs idag har vunnit första pris på Arboarkticums vårsalong.
Dagens champion:
"För ett expressivt och kraftfullt uttryck"
Inlägg
Jag måste ha fler pioner i min trädgård.
SvaraRaderaÄlskar doften av dem och hålla en fylld i handet är underbart.
Ha en skön kväll
Annika
Det är faktiskt märkligt, men det finns alltid plats för fler pioner i trädgården!
SvaraRaderaPioner får man aldrig för många av. Precis som med de mänskliga primadonnorna har man överseende med deras små egenheter eftersom de ju är så praktfulla!
SvaraRaderaHa det bra
/Helen
Håller med, pioner är vackra hela växtsäsongen, man kan inte heller få för många av dem. Visserligen är blomningen kort men om man har olika sorter kan man faktiskt ha blomning från maj tom augusti och det är ju inte fy-skam...
SvaraRaderaKram Ullis
Det är fullt tillåtet att vara en smula banal stundtals:)
SvaraRaderaHärlig kalufs, förstår att den var framgångsrik på vårsalongen!
Rebecca
Underbart ode till pionpassionen, mycket välskrivet. Har själv inte riktigt blivit vän med dem, de är lite pizzatallrik de luxe gigantum - men jag kanske bara inte haft tillräcklig med trädgård för att ge dem den omgivning de kräver.
SvaraRaderaNilla du har ju alldeles rätt. De ÄR helt enkelt en smula för mycket! Näst intill lite pinsamma faktiskt. Om det inte vore för att blomningen var så exklusivt kort skulle man kanske inte stå ut med dem.
SvaraRaderaDen "rakborsten" lovar gott. Ha det så bra bland vårtecknen.
SvaraRadera