Fågelbordsfiaskot

Vi brukar varje år uppmärksamma det stora fågelräkningsprojektet ”Vinterfåglar inpå knuten”. Dock har vi, skam å sägandes, aldrig själva bemödat oss med att rapportera in resultatet från vår egen fågelmatning. I år tänkte vi verkligen bättra oss och hade därför plockat fram papper och penna tillsammans med de övriga frukostutensilierna. Vi hade till och med förberett kolumner för att enkelt kunna pricka av de vanligaste förekommande flockfåglarna som alltid närvarar så här års: talgoxar, blåmesar, pilfinkar, bofinkar, gulsparvar, grönfinkar och dumherrar.

Naturligtvis räknade vi också kallt med att få besök av våra andra trogna matgäster: den beskäftiga entitan, vår större hackspett Pekka, nötskrikan Edit, Kolis och så förstås korkade Konrad. Och eftersom vädret var hyfsat, utan vare sig bedövande kyla eller pinande vind, och samtliga fröautomater var till bredden fyllda med alla upptänkliga godsaker, hade vi förvisso bespetsat oss på att få besök av ytterligare några, mera sporadiskt förekommande fågelarter: måhända lite blandade småsiskor, bergfinkar, stenknäckar, steglitser och kanske till och med Ernst, Dorian eller någon närgången rovfågel.

Tji vad vi bedrog oss! Det blir ingen inrapportering för vår del i år heller. Vi vägrar helt enkelt skämma ut oss hos ornitologerna genom att redovisa det verkliga utfallet. Av någon helt outgrundlig anledning lyste nämligen, just denna morgon av alla, samtliga fåglar utom en (och ni vet ju vem, eller hur?) helt med sin frånvaro. Hela morgonen flög Dennis i ensamt majestät omkring och pöste bland fröautomaterna. Han var på ett strålande humör och lät på intet sätt dölja hur nöjd han var över den uppmärksamhet som han denna dag odelat, och i sina egna ögon helt rättmätigt, kunde åtnjuta. Odrägliga fågelkräk!

Eftersom han tigger om det tänker vi inte visa någon
bild på vår odräglige nötväcka idag, ni får hålla
tillgodo med hans trästaty i salen i stället