Nosar & Näbbar Del 3: Rolf får en idé

Läs de två tidigare avsnitten av Nosar & Näbbar här.

Efter att Rolf bjudit fru Melin på en anständig frukost och sedan vänligt men bestämt kört henne på porten, satte han sig genast i sin favoritfåtölj för att fundera. Det gick inget vidare.

Att ha avhyst en tekittelockupant var inget han skämdes för, tvärtom. Det var Rolfs fulla övertygelse att varje sann gentleman i motsvarande situation skulle ha känt sig nödgad att göra detsamma, särskilt om det i annat fall kunde ha riskerat goda Canastarelationer. Sådana fick man inte ta lättvindigt på. Nej, det som bekymrade Rolf var förstås sättet på vilket han utfört avhysningen och framför allt den märkliga nödlögn han förvånat till och med sig själv med i stridens hetta. Denna ångrade Rolf djupt och han kunde för sitt liv inte komma på vad han skulle göra för att oskadliggöra de illasinnade rykten, som det nu bara var en tidsfråga innan de var ute på bygden.

Att Rolf aldrig varit gift var i sig ett problem han tog ganska lätt på. Rolf hade nog kunnat tänka sig ett litet äktenskap men eftersom de damer han hittills träffat i sitt liv tydligt visat att de inte fullt ut delat hans, låt oss säga en smula konservativpatriarkala, syn på det äkta ståndet, så hade det varit ett lätt val för honom att låta bli. Men att folk nu skulle börja tro att han faktiskt var gift och dessutom med någon som han uppenbarligen inte delade hushåll med gick bara inte för sig.

Efter ytterligare ett par kannor te och utan att ha kommit närmare en lösning på sina problem övergav Rolf fåtöljstrategin. Han började istället att oroligt vanka fram och tillbaka i grytet med ramarna på ryggen. Hade det varit lite mindre vinter utanför dörren hade han mycket hellre spatserat omkring i trädgården men nu fick det bli på det här sättet.

När Rolf för säkert tjugonde gången snubblade över den numera ganska ruinerade tidningshögen i hallen fick han plötsligt en idé. Var det inte så att han i Badger Illustrated sett annonser om utländska fruntimmer som skulle göra vad som helst för att komma till ett civiliserat gryt som hans eget? Jovisst var det väl så?

Rolf återvände till favoritfåtöljen. Denna gång med en binge glansiga tidskrifter i hampan. Redan i första avisan hittade han vad han sökte. Det fanns gott om annonser av det slag Rolf erinrat sig. De flesta var dock ganska likalydande och tämligen intetsägande. Men särskilt en av annonserna drog till sig Rolfs intresse på samma sätt som en insekt lockas av det levande ljuset eller en daggmask kämpar med sin längtan till vattensjuka grusvägar:

...särskilt en av annonserna drog till sig Rolfs intresse.

I Rolfs ögon tedde sig denna text som den skönaste poesi. Han rafsade snabbt ihop ett svar, trotsade vintervädret och pulsade den korta biten bort till postlådan. Sedan återvände han lättad, förväntansfull och liksom pånyttfödd hem till sin sköna säng för att sova färdigt. Innan Rolf vaknade till våren igen skulle han ha drömt många handkolorerade drömmar om exotiska skönheter som iförda välstrukna förkläden lagade den mest enastående krusbärsmarmelad!

Fortsättning följer…