Mer i ämnet "hur gick det sen"? Konsten att både äta skockan och ha den kvar

När vi ändå kommit in på ämnet ”hur gick det sen?” är det lika bra att avverka musselsyskans närmsta granne på en gång: hur gick det egentligen med köksträdgårdens stolthet nummer ett sommaren 2009? Vi talar såklart om den majestätiska kronärtskockan, den första vi med framgång på egen hand odlat fram.

I somras resonerade vi kring om vi skulle klara av att skörda den vackra blomkotten och äta upp den, eller låta den oemotståndliga knoppen slå ut och i stället glädja oss med blomsterprakt.

Och inte kunde vi väl ÄTA UPP vår allra finaste grönsak??? Nä, särskilt inte när man fick två kronärtskockor för 20 spänn på Ica Maxi! Nä, det blev att njuta köpeskocka med vår egen blomsterskocka som ögonfröjd till måltiden.

Kaka nummer 1

Och på så sätt har vi lyckats med bedriften att både äta kakan och ha den kvar. I ett höganäskrus ovanpå linneskåpet tronar nu nämligen den inte alls oävna torkade skockblomman. Det bästa av allt är att på övervintringen på vinden står plantan själv, nedklippt, uppgrävd och planterad i en rejäl kruka lerjord i otålig väntan på våren. Vi är för övrigt ganska nöjda med att vi inte gav oss på att försöka övervintra den utomhus just den här helvetesvintern.

Kaka nummer 2