En som inte alls gillar olåten är gråspetten Dorian och hans hustru Doris, som bor i vår aspskog. Dorian är van att själv vara den som låter högst och mest, varför han högljutt protesterar varje gång tranorna börjar trumpeta. Vore man inte lika toleranta som vi skulle man nog kunna uppfatta detta ställningskrig som en smula enerverande.
A Picture of Dorian Grey
Även om vi är glada för att Dorian och Doris trivs så bra hos oss känns det lite kluvet. Enligt fågelböckerna påträffas nämligen svenska gråspettar vanligen i den norrländska tajgan och dit vill vi som bekant inte räknas. Ja faktum är att gråspettar är så ovanliga i våra trakter att fågelskådare söderifrån brukar vallfärda just till Arboarkticum för att få kryssa dem. Står det någon iklädd grön Fjällrävenjacka, toppluva, pilotglasögon och tubkikare på vår väg när vi kommer hem från jobbet kan man nästan slå sig i backen på att det är någon som kommit för att spana på Dorian. Dorian själv har ingenting mot detta, tvärtom. Det här är en kille som gillar att sola sig i stjärnglansen. Det är nästan så att vi funderar på att sätta upp en postlåda för Dorians förväntade beundrarpost.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar