Dumherrar

Lagom till första snön brukar dumherrarna dyka upp i trädgården. Ankomsten kan endast förklaras med att de fåfänga hanarnas röda dräkt, först då, kommer till sin rätt mot bakgrunden. Helt klart är det i alla fall inte det dignande utbudet vid fågelmatningen som lockar. Dumherrarna sitter precis lika gärna, eller ännu hellre, på marken och vänder förstrött på torra löv. Skulle de mot förmodan hitta ett frö försjunker de i ett vegetativt tillstånd med stirrande tom blick och fröet i näbben under ett par timmar, utan att veta vad man ska göra med fyndet. Extra festligt blir det om de hittar hampa och faktisk lyckas pillra i sig några frön. Då blir de i stället så knalla att man kan plocka upp dem med handen. Vanligen äter de dock inte alls. De sitter bara still i valfritt träd, ständigt upprepande sitt korkade Va? …Va? …Va?

Stor-Stellan vegeterar

Alfahannen för vår dumherreflock heter Stor-Stellan, men så värst vidare dominant är han inte. Tvärtom får både han och hans kompisar ofta spö av flockens verkliga ledare – Stellans fru Wilma. Det är som Ernst Rolf säger: Det är kvinnan bakom allt!