Krabat utan karat

Johannesbrödsträdet, Ceratonia siliqua, är en fantastisk växt. Det är inte bara vackert och lättodlat, det har dessutom en annan svårslagen förtjänst – fröbaljorna är verkligt söta och goda. Tidigare såldes de på apotek som godis och än idag mals de som kakaoersättning för diabetiker. Också fröerna har malts och använts som bot mot hosta och diarré. Det är således inte helt obegripligt varför denna bibliska växt kommit att betraktas som helig och förknippats med självaste Johannes döparen.

Vårt stora johannesbrödsträd mår mycket bra...

Men johannesbrödet är märkligare än så. På sätt och vis kan man säga att de nyss nämnda fröerna banat vägen för hela vår västerländska kapitalistiska civilisation. Oavsett hur stora de mogna fröbaljorna är och oavsett hur många fröer de innehåller väger dessa kärnor underligt nog alltid lika mycket – exakt 0,2 gram. Detta upptäcktes tidigt av köpmännen i Mellanöstern som började använda dem som enhetliga vikter. Om man sedan vet att det arabiska ordet för kärna är karat så behöver vi väl inte säga mer än att resten är historia.

Med kännedom och växtens stora uppskattning är det kanske inte så konstigt att någon eller något lagt vantarna på det ena av våra två johannesbrödsträd. I den ena krukan finns efter denna vinter inte ett spår av det lilla frösådda exemplar som bodde där. Mer besynnerligt är det som någon eller något placerat här i stället. För, vad sjutton är det här för krabat?

...men vem har invaderat det lilla trädets kruka?