Fönsterpynt

Eftersom boningshuset i Arboarkticum har flera hundra år på nacken är det endast utrustat med enkla fönster. Det är kanske inget märkligt för våra brittiska läsare men ni andra inser säkert att i ett klimat med temperaturer på nedåt 30 minusgrader krävs det att man vintertid även sätter i innerfönster och tätar med pappremsor.

För dem som inte är så bekanta med detta förfarande kan vi berätta att det är ett ganska kärt besvär. När man tar bort innerfönstren igen på våren blir fönsterbrädorna dubbelt så stora, rummet badar i ett helt annat ljus och plötsligt kan man tydligt höra fågelsången utanför huset. Likaså tillbakasättandet, vanligen i början av oktober, är på flera sätt lustfyllt, inte bara för att det minskar draget och höjer temperaturen inomhus. Detta är nämligen ett av de få tillfällen som arboarkticerna hänger sig åt aktivt pyntande, om än modest. Det är den fönstervadd som placeras mellan fönstren för att motverka kondens som på detta sett piggas upp.

I enlighet med en gammal familjetradition dekorerade vi de första åren fönstervadden med japanska lyktor. Senare övergick vi till allehanda eterneller, men frågan är om inte detta enkla pynt är det som funkar bäst – oreganokvistar. Det är ofrånkomligt att något som exponeras för solen på detta sätt blir blekt, men oreganon har klarat denna utmanig riktigt bra, ja nästan bara blivit vackrare.

Pastelligt och puttinuttigt - men det går ändå