Steglits i tranedansen

Äntligen är de här – det ultimata vårtecknet – tranorna! De landade nere vid sjön redan i söndags morse. Visserligen är de bara sju stycken än så länge, men det lär inte dröja länge innan de går att räka i tusental.

Eftersom tranornas närvaro präglar våren i Arboarkticum i så hög utsträckning lär vi ha anledning att återkomma till dem flera gånger framöver. Därför väljer vi idag i stället att fokusera på en annan fjäderboll som anlände till trädgården samtidigt som tranorna landade på sjön. Vi syftar på Stig Steglits ’Carduelis carduelis’, som vanligen inte tillhör grunduppställningen i kampen om fågelbordets föda. Han är dock en vänlig själ som välkomnas av alla, trots sitt, med norduppländska mått mätt, ganska exotiska utseende.

Det finns de som tycker att Stig mest av liknar en mandrillhanne och lustigt nog så lär namnet steglits enligt vissa uppgifter betyda just ”liten färgglad apa” på den lokala rotvälska som troglodyterna här i trakten talar. Vad som är alldeles sant är dock att steglitsen, som blivit alltmer sällsynt de sista hundra åren, är en av de blott 30 fågelarter som en internationell forskargrupp i tidskriften Plos One, pekar ut som vinnare om växthuseffekten gör sin plikt och värmer upp den här svinkalla världsändan tre grader. 92 svenska fågelarter skulle i stället minska – men va fan, lite svinn får man räkna med om man vill ha en egen olivlund på tomten. Stig håller med.