Goda grannar: Ernst, den lille bästisen

Dennis har inte varit sig riktigt lik på sistone. Det har inte varit någon fart på honom. Faktiskt har han verkat loj, deppig, eller kanske understimulerad. Han har alls inte orkat dela ut örfilar till sina grannar på samma sätt som vanligt, och har man överhuvudtaget sett till honom utanför matbordet har han suttit hopkurad, tyst och hålögd i en buske och spanat bort över åkrarna.

Nu vet vi varför. Han har saknat sin bästis Ernst trädkrypare (naturligtvis även han, liksom Rolf grävling, döpt efter den store sångaren som av outgrundliga anledningar är ryktbar bland djuren på bygden).

Ernst är vanligtvis på regelbundna besök hos sin kusin, och att se Dennis och Ernst busa tillsammans är en sällsam upplevelse för den som är bekant med Dennis. Borta är den snäsige vandalen. I ställer visar sig plötsligt en rar lekkamrat som visslande flyger omkring i vingkrok med sin söte frände, alltmedan de viskar hemlisar till varandra såsom bara riktiga bästisar gör.

Nu var det ovanligt länge sedan Ernst hälsade på Dennis, men till vår lättnad och Dennis omåttliga glädje dök han äntligen upp igen i morse, som vanligt utrustad med käckt humör och festliga upptåg.

Omisskänligt släkttycke

Trädkryparen (Certhia familiaris) är nötväckans närmaste släkting på dessa breddgrader, och nog ser man att de är av delvis samma skrot och korn. Ernst kan inte klättra med huvudet nedåt som Dennis, men är ändå precis lika förtjust i att klänga på trädstammarna. När Dennis hattar omkring planlöst startar Ernst längst ner på stammen och cirklar uppåt. När han kommit några meter upp flyger han till nästa träd och börjar om igen. Medan Dennis ser ut som ett mellanting mellan fågel och en väldigt liten delfin påminner Ernst snarare om en liten gnagare i sin brunspräckliga jacka - men den omisskänliga spetsnästa profilen delar de.