Envist grön ärtväxt

Vi återkommer ibland med rapporter från vinterförvaringen inomhus. Ungefär så här års brukar vi kunna peka ut vilken av våra skyddslingar som är otåligast och trots kyla och mörker börjar veckla ut sina blad alldeles för tidigt. Och visst, det rör på sig på flera håll, kan vi rapportera, men fortfarande tycker vi inte riktigt att någon av dessa plantor är tillräckligt fotogenisk för att få vara med här.

Vad kan det här vara för blad då?

Däremot finns det ju också vintergröna växter i vinterförvaringen, även om inte alla dem beter sig så. Vissa, t.ex. vår tänkt vintergröna Turners ek, Quercus turnerii, tycker uppenbarligen att det är för mörkt inomhus och beter sig precis som en vanlig ek och får guldbruna blad som sitter kvar tills de nya gröna kommer på våren.

Hmm… fortfarande inte lätt, men det ser ut som en ärtväxt va?

Men så finns det faktiskt också en liten tapper skara växter som gör precis tvärtom. Alltså plantor som egentligen inte är ämnade att vara vintergröna men som envisas med att vara det, trots att det bevisligen varit minusgrader och alldeles för mörkt där de står. Den mest framträdande representanten för denna lilla klubb, åtminstone i år, är högst oväntat en liten blåsärtsbuske, Colutea arborescens, som grodde för sent i fjol för att bli utplanterad. Plantan själv resonerar tydligen efter måttot ”jag är nog tuffare än somliga tror” och har nu bevisat detta genom att klara sig vintern igenom, nästan utan ett enda tappat grönt blad. Noterbart är för övrigt att den närmsta grannen (både bildligt och bokstavligt), en hybridblåsärt, Colutea x media, som faktiskt ska vara tuffare på alla sätt, inte alls klarat vintermörkret lika bra.

Ja naturligtvis – en vintergrön blåsärt!