Lärken Leonardo på Åsen har en särställning bland våra lignoser – inte omöjligt är han det träd som vi har den mest personliga relationen till. Det beror delvis på att han var en av de första telningar som vi planterade, men också på grund av den remarkabla utveckling han uppvisat. Från att initialt mest ha påmint om en flaskborste har han idag, åtta år senare, förvandlats till ett ovanligt vackert och välväxt träd. Ståtlig, javisst, nästan majestätisk, men så vidare kunglig känns han inte. Så här års påminner den lyckliga Leonardo, men sin skira grönska och sina stora rosa blommor, snarare mest om en prinsesstårta. Som engelsmännen säger: Gay as a larch.
Jag är allt ett riktigt litet bakverk jag...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar