Tegnerlundens tyskättling och titanen

Nära Astrid Lindgren-statyn i Tegnerlunden i Stockholm växer en flikbladig ek. Det är inget märkvärdigt med det, flikbladiga träd, inte minst ekar av skilda slag, börjar bli en dussinvara. Just denna ek – Quercus robur ’Pectinata’ känner vi dock lite speciellt för. För drygt hundra år sedan planterades den här i de då toppmoderna bostadskvarteren på Norrmalm, ett stenkast från Strindbergs Blå tornet.

Quercus robur ’Pectinata’ i Tegnerlunden
(Tack för bildlånet Trädgårdsakademin.se)

Strindberg har snart varit död i 100 år, men eken frodas och har under denna tid hunnit bli cirka sju meter hög. Den har således inte alls lika kraftig tillväxt som en vanlig skogsek. Men som sig bör är det naturligtvis bladverket som är det mest iögonfallande. Ekens djupt flikiga grågröna blad är nästan fransiga och därtill lätt vrida i en dramatisk gest. Det är inte utan man undrar lite om titanen August faktiskt hämtade inspiration till sina senare sinnesjuka dramer just här.

Moderträdet till Pectinatan påträffades i Tyskland 1864 men eftersom vi aldrig fått fram några uppgifter huruvida denna hybrid är fertil eller inte var vi ju tvungna att försöka fröföröka själva. Efter att under några års tid ha samlat in de fåtaliga ekollon som eken i Tegnerlunden presterat, och försökt att få dem att gro, vill vi nu deklarera att denna ek tycks lika fruktbar som en friterad frukostfralla i frysen – icke ett liv!

… och så vår egen titan

Efter att vi insett detta gav vi upp och köpte en drygt meterhög ympad stickling i stället och det har vi inte ångrat. Se en så grann ek, och titta han har redan vackra ollon! Vad han heter? Ågust förstås och visst känner man riktigt hur inspirationen rinner till – ångest, vånda, inferno! Pass upp Horace och Peter! Den här gången ska väl akademin ändå inte missa verklig genialitet?