Härliga höst

Hösten är verkligen en underskattad tid på året. Om man tänker rätt på saken är det egentligen den bästa årstiden av alla. Luften är hög och klar och löftesrik, fylld med aromatiska dofter av mogna frukter, färgsprakande löv och fuktig mylla. Nu är det slut med stress och jäkt och måsten. Äntligen är tiden inne för kontemplation, varma stickade tröjor, god konjak framför brasan och att sortera ljusa minnen i själens vackraste förvaringsburkar med nostalgiska lockmotiv. Växtligheten dör inte, den bara stannar upp för en stund för att ge oss tid att komma ikapp. Samtidigt ligger där hela odlingssäsongen framför en som ett oskrivet ark. Nu mer än någonsin har man chansen att få drömma och planera inför nästa fantastiska trädgårdsår…
Blablabla, yada yada und so weiter i all evinnerlighet… AMEN!

Det var någonting sånt här vi hade velat skriva och visa bilder som den här:

Solens strålar silar in på bladguldet på skogsstigen på Åsen

…och den här:

Den vingade benveden brinner som aldrig annars under året

…och den här:

Morgonens frost nafsar de vackra bladen
hos Kashmirrönnen

Men så kom den då – den första snön. Delar av det fördömda lappmöglet ligger för övrigt fortfarande kvar och allt annat är bara murr och slask och förbannad märgbitande kyla. I helsike att vi tänker skriva något jolmigt puttinuttigt pjåsk om den här vidriga tiden på den här gudsförgätna platsen. Nu dj*lar drar vi upp bopålarna och flyttar söderut. Livet är för kort för att spilla på det här. Fjärde budet, far åt fanders! Här ska banne mig inte hedras några förfäder! Det är ERT dj*vla FEL att vi bor i ett land där nattfrost är vardagsmat nio månader om året och solen lyser med sin frånvaro i sex. Där här är f*n är inte mänskligt – vi är för i helv*te inga myskoxar heller!!! *#¤5%***!!!§§§§&&#¤…