Även om nattfrosten märks, känns det inte speciellt länge sedan det var sommar ute. Ändå är det redan senhöst, åtminstone om man får tro svampböckerna – för nu är den här: ostronskivlingen! Sedan vårt stolta fjällskivlingsblock slutade ge årlig utdelning är denna spänstiga trädsvamp den enda matnyttiga sort som vi numera kan skörda direkt hemma på tomten. Efter en tur i Körsbärslunden och Skogen brukar vi ledigt få ihop till en stekpanna ostronskivling som blir en utmärkt förrätt inför de äkta skaldjur som sedan pockar på uppmärksamhet en oktoberhelg som denna.
Ostronskivlivlingen verkar trivas bra på rötter och stammar av asp…
För den som aldrig haft förmånen att äta ostronskivling kan vi berätta att smaken brukar jämföras med champinjonens men kraftigare och mer smakrik. Den odlade asiatiska art som finns att köpa i snabbköpet kan dock på intet sätt mäta sig i smak med de vilda exemplar man plockar själv i den svenska naturen. Fast det är kanske inte så konstigt. Jämför bara odlade och vilda champinjoner – som att tvingas äta fiskbullar när grannen äter sjötunga.
Inlägg
God morgon kära bloggvänner!
SvaraRaderaEr kunskap om ätbara svampar är på en sådan oöverstigligt högre nivå än min så jag bugar mig i vördnad. Ingen av dessa ovan visade svampar skulle någonsin hamna i vår stekpanna, inte ens i tanken.
Men jag skickar alltid era "svampiga" ;D inlägg till några mer insatta och ofta i skogen botaniserande vänner. De får borrelia ungefär två gånger per år. Så är det när man älskar svamp i Mälardalen.
/Marit, icke en skogsmulle
God morgon Marit!
SvaraRaderaSmicker som vanligt från ditt artiga tagentbord, men likt oftast icke förtjänt. Någon högre svampkunskap kan vi näppeligen tillräkna oss, men som du säkert gissat är vi mycket förtjusta i denna oumbärliga råvara.
Att vara skogsmulle är inte kompatibelt med att vara trädgårdsextremist. Därför blir våra skogsexkursioner tyvärr snarare en form av snabba skörderäder än det komtemplativa strosande i väldoftande mossbelupen terräng det kanske borde vara. När vi försöker oss på sådant får vi också fästingar. En av arboarkticerna tycks samla på udda borreliainfektioner.