Paltkoma

Vi anlände hem till Arboarkticum i skymningen i fredags, och hann gå den obligatoriska rekognosceringsrundan kring huset innan det mörknade. Sedan någon vecka är snön på snabb reträtt, och den snöfria remsan kring huset växer för var timme.

I rabatterna har vårlöksblast försiktigt börjat sticka upp, och vid första anhalten på kvällspromenaden bugade vi för snödropparna, som nu blommar till och med hos oss.

Trots gnäll, nu även hos oss

Vid nästa anhalt inspekterade vi experiment ”Polarkaktus”. Det ser oförskämt hoppfullt ut. Den lilla Opuntia fragilis ’Freiberg’, som övervintrat under en odlingsklocka i rabatten, ser varken rutten eller förtorkad ut – snarare piggare än när vi sa god natt i höstas.
 

Freiberg af Arboarkticum

 

Promenaden fortsatte mot vår Yucca filamentosa, alltmedan mörkret föll allt tätare. Yuccan ser även den förvånansvärt levande ut. Detta trots att uppgifter gör gällande att –17 grader ska vara absoluta gränsen för vad den kan uthärda (att jämföra med de -28,9 som en arboarktisk termometer uppmätte på trettondagen). Ska vi våga tro att den lever – eller är den helt enkelt bara är frystorkad?

 

Men vänta nu.

Efter yuccan skulle vi egentligen fortsätta till en av solfjäderstallarna, och glutta in under den skyddande jutevävssäcken. Men vi fick hejda oss. Det var något som inte stämde. I följande bild är något riktigt, rejält galet:

Finn fem fel

Förutom det uppenbart galna i att övervintra en yuccapalm utomhus i zon fyra, och det något märkliga faktum att det ligger ett fat av pressglas i rabatten, så ber vi den uppmärksamme läsaren att nogsamt studera det övre, vänstra hörnet i bilden.

 

Minsann. Det är väl ett vårtecken så säkert som något, när det börjar växa upp harpaltar i rabatterna? Just den här pysen hade avslutat försöken att gräva sig in i husgrunden, och befann sig, då vi passerade förbi, i ett avslappnat tillstånd som snarast kan benämnas paltkoma.

Paltkoma