söndag 21 mars 2010

Det går lika bra med ananas?

Den mexikanska ananassalvian, Salvia elegans, är en av få nya kryddväxter som gjort verklig entré i svenskarnas medvetande de tio senaste åren. Det är lite märkligt. Världen är full av växter som lokalbefolkningen kryddar sin mat med, men ytterst få hittar hit, trots vårt numera välomvittnade matlagningsintresse. Testa själv att gå ner till det lokala torget på nästa charterresa och se hur många kryddörter du verkligen känner igen i stånden – ganska säkert kommer du att få svårt att identifiera mer än en handfull.


Ananassalvian - numera etablerad i den svenska örtagården

Varför har då ananassalvian tagits till nåder, trots att det är en ganska kinkig planta som inte tål frost, är petnoga med fukttillgång och nästan alltid angrips av löss om den får bo utomhus? Tja, en förklaring torde utopiskt nog vara att svenskarna inte gillar ananas. Eller rättare sagt svenskarna gillar ananas i teorin men köper det sällan. Det verkar som om den hemska konserverade metallsmakande ananas de flesta av oss är uppväxta med har satt outplånliga spår. Den mesta ananas som konsumeras idag i Sverige torde ligga på vår vidriga ursvenska pizza Hawaii. Likväl gillar vi egentligen smaken och framför allt den söta doften av ananas när vi träffar på den i drinkar och efterrätter. Det är här ananassalvian kommer in i bilden.

Utöver att vara en trevlig krukväxt, som får underbart vackra röda blommor lagom till advent, doftar och smakar ananassalvian verkligen precis som ananas utan bismak av metall. De färska kvistarna är därför alldeles utmärkta att pigga upp en fruktsallad med, torkade blad blir ett utsökt te och hackade färska blad i sockervatten blir som fruset en enastående god granité.

Eftersom ananassalvian är så kinkig både inom- och utomhus brukar den sällan bli långlivad. Den här plantan har vi dock haft i sju år nu. Denna vinter trodde vi emellertid att det var kört när stammen ännu i februari inte visade minsta livstecken. Det gör den visserligen fortfarande inte, men i stället har ett rotskott alldeles intill krukkanten satt en våldsam fart den senaste veckan.


Bättre sent än aldrig!

9 kommentarer:

  1. Vad roligt att den gav nytt liv. Är det svårt att få tag på nya frön?
    /Carin

    SvaraRadera
  2. Vi har faktiskt aldrig sett frön till ananassalvia. Men sticklingarna är ju inte ovanliga nuförtiden. De finns exempelvis på Plantagen och de flesta andra kedjor. Ja faktisk börjar ananassalvia till och med dyka upp i grönsaksdiskarna på välsorterade livsmedelsaffärer, åtminstone i Stockholm.

    SvaraRadera
  3. Då ska jag hålla utkik, skulle vilja prova till dessert.
    /Carin

    SvaraRadera
  4. Jag har faktiskt haft ananassalvia en gång. Den var väldigt trevlig, men jag lämnade den förstås ute om hösten, tills det var alldeles för sent. Ett öde som brukar drabba de flesta salvior i mina planteringar. Den vanliga -officinalis-har dock klarat en hel rad med vintrar utomhus nu. Till stor glädje för maken som brukar gå runt och knapra på salviablad och hävda att det ger honom en god hälsa.

    SvaraRadera
  5. Jag har inte sett något grönt på min ännu.
    Den blev så rackans stor förra året så jag klippte den hårt. Står i övervintingstälet.
    Ha det gott
    annika

    SvaraRadera
  6. Låter verkligen som en växt som borde införas här i Hälsingland. ska se vad jag kan göra åt det!

    SvaraRadera
  7. Sju år! Imponerande! Efter tre år lyckades jag ta död på min. Vill gärna ha en ny och nu börjar den ju som sagt bli ganska vanlig, så det blir nog inga problem.
    Ha det gott,
    Charlotta

    SvaraRadera
  8. En fullständig nyhet för mig. Kan inte riktigt komma över att det finns blad som smakar frukt...

    SvaraRadera
  9. Det finns arboarkticer som aldrig skulle komma sig för att stoppa ett blad i munnen, oavsett vad det smakar. "Man äter väl inte sina vänner heller".

    SvaraRadera