Spirande favorit med missvisande namn

Japp, inte är det läge att vara kräsen en senvinter som denna. Inte hänger vi upp oss på att vi vid samma tidpunkt förra året minsann hade blommande snödroppar, eller att vintergäcken för två år sedan slog ut i mitten av februari. Men inte gnäller vi inte. Nähääädå! I stället gläds vi åt att vi nu funnit livstecken även i vår till vid första (andra, tredje och även fjärde) anblicken djupt sovande trädgård.

Notera denna, med grotesk förstoring, högst synliga svällande knopp:

Sorbaria sorbifolia – Rönnspirea på G

Det är rönnspirean, som är så rörande otålig. Rönnspirean är för övrigt en oväntat trevlig vän i trädgården – inhandlad trots en djup skepsis mot allt som råkat benämnas ”spirea”. Den har, trots sitt något missvisande namn, visat sig vara mycket sympatisk: härdig, frodig, lättodlad och med en uppsjö oväntade färgeffekter vår, sommar och höst. Det påstås visserligen kunna vara en smula invasiv med rotskott, men det är knappast något som stör på den plats där vi planterat den.

Den lilla knopp som nu är synlig kommer, förhoppningsvis, om någon dryg månad, vara så här läcker:

Rönnspirea i färgsprakande vårkostym

Sommartid är rönnspirean frodigt ljusgrön, under sensommaren uppiffad med fjäderlätta vita blomvippor. På hösten blir bladverket i stället intensivt grönbrunrött. Tänk ändå, vilka trevliga hoppfulla bilder en enda liten knopp kan frammana!

Förmodligen finns fler lovande knoppar någonstans i Arboarkticum. Ganska säkert. Men vad vet vi om det – efter senaste blåsvädret har drivorna blåst ihop till meterhöga snödyner som skulle kräva lårhöga stövlar, ishackor och skidglasögon för att forcera.

Men inte klagar vi inte. Bah.