måndag 22 mars 2010

Moderna trädgårdsmysterier – Jösses hämnd

Det var då det

Precis som för så många andra strävsamma bloggare bjöd helgens blidväder på en dubbelbottnad trädgårdsupplevelse. När promenaden i lördagens ljuvliga ljumma solgass för första gången på evinnerliga tider kunde utsträckas i lite vidare cirklar kring tomten, serverades syner man kunnat leva utan.

Förklara detta, den som kan: trots noggrann innätning av näst intill varenda lignos i Arboarkticum har den förbenade harjäveln på något vis lyckats ta sig in till flera av våra trädvänner. Boken Boel tror vi fortfarande går att rädda med sårbalsam på den gnagda stammen, äppelträden bryr vi oss ändå inte särskilt mycket om och vinlönnen var lyckligtvis inte alltför illa åtgången, men detta – DETTA är faktiskt höjden av fräckhet, respektlöshet och glupskhet:

Uppenbarligen förödande god

Bilden föreställer stammen på ett av våra mest älskade och tillika, i inköpssumma räknat, värdefulla träd; ullungrönnen Sorbus dodong 'Ullung-do', vars stam nedtill är rengnagd som en smörstekt majskolv. Detta underbara träd har prytt högsta punkten på Åsen i fem år, alltid hälsat oss lika gladlynt och bjudit oss på än den ena, än den andra makalösa modevisningen, från lövsprickning till den sprakande höstföreställningen. Det är slut på det nu. Slut, kaputt, finito.

Hur Jösse kommit in bakom nätet är och förblir en gåta. Inga grävspår finns och upp till nätkanten bör det ha varit en bra bit, trots snötäcket. Vår bästa gissning hittills är att Jösse varit till macken och lånat en trappstege. Faktum är att vi tyckte oss höra en gnagares vansinnesfnitter häromkvällen, just när mörkret föll.

12 kommentarer:

  1. Skräckinjagande! Både den stackars skalade ullungen och gnagarens vansinnesfnitter kan ge mardrömmar och bestående men.

    Hoppas att ni får en fin kväll, trots vandalernas framfart.

    Rebecca

    SvaraRadera
  2. Skräckinjagande var ordet! I Arboarkticum ligger ständigt faran på lur. Men vi oförvägna monterar öronproppar för nattron, alltmedan monstergnagaren gnäggar och fnittrar vid knuten.

    Ha en fin kväll du med Rebecca, i förhoppningsvis fredligare trakter. :-)

    SvaraRadera
  3. Min 'Rosa helenae' har gått samma öde till mötes som er ullunge. Min klängros kan dock komma åter, även om det tar en eller två säsonger innan hon är sitt forna jag igen. Som sagt, det innebär två steg fram och ett bak att vara trädgårdsfantast.
    Det är möjligtvis inte en fallskärmshoppande hare, ni har? Björnjägare i Kanada lär ha snubbeltråd runt sina nattläger, som utlöser ett larm vid inkräktare. Hjälper ju inte mot fallskärmshoppande eller trappstegsklättrande harar, men troligtvis mot mycket annat.
    Ha en angenäm måndagskväll,
    Charlotta

    SvaraRadera
  4. Vilken missdådare! Men tillvägagångssättet överlåter jag än en gång till sömn- o drömteamet att lösa....
    Ha´t himla gôrgôtt
    Nina

    SvaraRadera
  5. Attans gnagare... jag skulle bli helt galen.
    Vet att många har haft problem med detta i år.
    Fast man skyddar så kommr de in för att det varit så mycket snö.
    Dessutom så verkar det som om det är väldigt stora i år iallafall mina.
    Rådjuren har ätit upp mina julrosor vad säger man då..

    Ha det så bra ni kan
    annika

    SvaraRadera
  6. Hopplöst trist - och onekligen ett mysterium. Trappstege är det nog. Eller trapets kanske.

    SvaraRadera
  7. Nog känns det där igen...verkligen en tuff vinter vi haft! Har dock inte (vad jag ännu vet) råkat ut för några gnagda stammar fast mycke annat har hänt under snöns tyngd. Och än är inte faran över, snön ligger fortfarande tjock i trädgården så än finns risken att upptäcka ytterligare missöden!
    Det lutar ju faktiskt åt en stegklättrande hare annars som sagt falskärmshoppande men jag tror mindre på det eftersom han då borde sitta kvar innanför nätet...kanske har Stefan Holm börjat träna harar i höjdhopp nu när han själv har lagt tävlingsskorna på hyllan?!
    Ullis

    SvaraRadera
  8. God morgon kära bloggvänner.

    Vad ledsamt att se de bestående skadorna från den hungrige haren. Supertrist.

    Men om inte ens nät håller haren borta, vad sjutton ska man göra? Är det supermandräkt på? Ska varje värderad växt med stam få en skyddande klädsel som klarar sig mot både kryptonit och hartänder. Men det kanske inte är Supermans dräkt som skyddar bäst, utan mer Batmans välstoppade underställ?

    Här finns det utrymme för produktutveckling känner jag...

    Marit, som känner med er!

    SvaraRadera
  9. Den stackars ullungens tragiska öde var i alla inte helt förgäves: vi tackar för goda skratt över fantasifulla förklaringar till vårt trädgårdsmysterium!

    Och Marit - vad tror vi om att anlägga en tre meter hög betongmur med elslingor, taggtråd, glassplitter och lagom mängd sprängmedel? Kan det vara en affärsidé? (Hm, idén är inte så dum när vi tänker efter - utrustningen kanske hjälper även mot tvåbenta grannar...)

    Fast förstås. Det var det där med fallskärm. Vi får väl lägga över ett betongtak också. Vad mysigt vi ska ha! :-D

    SvaraRadera
  10. Vem har sagt att trädgården ska vara till fägn för alla? Huvudsaken är väl att växten är väl skyddad och växer frodigt. Sedan om man som trädgårdsägare inte får se den måste ju vara sekundärt :D

    Marit

    SvaraRadera
  11. Aha Marit, du är ute efter ordförandeposten i Militanta Trädgårdsextremister?!!

    SvaraRadera
  12. Yep, nya titlar är mitt huvudsakliga mål.

    Hälsningar från Marit med tusentals visitkort...

    SvaraRadera