Moderna trädgårdsmysterier – Jösses hämnd

Det var då det

Precis som för så många andra strävsamma bloggare bjöd helgens blidväder på en dubbelbottnad trädgårdsupplevelse. När promenaden i lördagens ljuvliga ljumma solgass för första gången på evinnerliga tider kunde utsträckas i lite vidare cirklar kring tomten, serverades syner man kunnat leva utan.

Förklara detta, den som kan: trots noggrann innätning av näst intill varenda lignos i Arboarkticum har den förbenade harjäveln på något vis lyckats ta sig in till flera av våra trädvänner. Boken Boel tror vi fortfarande går att rädda med sårbalsam på den gnagda stammen, äppelträden bryr vi oss ändå inte särskilt mycket om och vinlönnen var lyckligtvis inte alltför illa åtgången, men detta – DETTA är faktiskt höjden av fräckhet, respektlöshet och glupskhet:

Uppenbarligen förödande god

Bilden föreställer stammen på ett av våra mest älskade och tillika, i inköpssumma räknat, värdefulla träd; ullungrönnen Sorbus dodong 'Ullung-do', vars stam nedtill är rengnagd som en smörstekt majskolv. Detta underbara träd har prytt högsta punkten på Åsen i fem år, alltid hälsat oss lika gladlynt och bjudit oss på än den ena, än den andra makalösa modevisningen, från lövsprickning till den sprakande höstföreställningen. Det är slut på det nu. Slut, kaputt, finito.

Hur Jösse kommit in bakom nätet är och förblir en gåta. Inga grävspår finns och upp till nätkanten bör det ha varit en bra bit, trots snötäcket. Vår bästa gissning hittills är att Jösse varit till macken och lånat en trappstege. Faktum är att vi tyckte oss höra en gnagares vansinnesfnitter häromkvällen, just när mörkret föll.