tisdag 9 mars 2010

Födslovåndor

Kampen om titeln "Konstigast i Arboarkticum" är ganska hård, men helt klart ligger den här damen bra till. Klätterlöken, Bowiea volubilis, har uppenbarligen sin alldeles egna tolkning av hur en växt ska bete sig.

Knäppast i Arboarkticum?

Bowiean härstammar från Sydafrika och hör, trots utseendet, till hyacintfamiljen. Växten är giftig, och används även till hjärtmedicin (en kombination vi alltid har lika svårt att få ihop), och åtnjuter därför, utöver vår beundran och fascination, den stora äran att belönas med en plats på Örtlistan.

Några blad kan man knappast påstå att hon har - snarare långa, tunna tentakler. Själva fotosyntesen tas tydligen om hand av själva löken, i stället för av de blad som alltså inte finns. Vår lök står i ett sydfönster, och de slutligen flera meter långa trådarna klättrar via persienntrådarna vid sidan av fönstret, upp på kornischen ovanför. När tentaklerna börjar se risiga ut klipper vi helt sonika av dem intill löken - det växer snart fram nya.

Bowiean är knappast någon klassisk skönhet, men ack så knasigt egensinnigt charmig - egenskaper väl så goda som ytlig glans! För några veckor sedan började hon dock se ovanligt hängig ut. Det yttre lökskalet var plötsligt håligt och halvruttet, och löken liksom svällde upp ur krukan på ett sjukligt sätt. Oron i det arboarktiska hemmet tilltog, i takt med lökens alltmer illamående uppsyn.

Igår fanns ingen annan återvändo än att ta på sig rollen som fältskär i krukväxtlägret. Tentaklerna avlägsnades varsamt (dock utan bedövning) och krukan togs in i operationssalen för närmare beskådande. Och! Döm om vår förvåning då det visade sig att bowiean befann sig mitt uppe i svårartade födslovåndor! Rakt under den ursprungliga löken fanns nu en alldeles ny, mindre lök, med egna rötter, färdig att medelst ett enkelt kejsarsnitt (även denna utan bedövning) träda ut i världen som nybakad klätterlök.

Den stolta, nytrimmade modern med sitt lökyngel

Och hur gick det för mamma klätterlök? Jodå, hon trimmades från sitt halvruttna yttersta skal, och står nu nyplanterad, glänsande och slank i sin hemtrevliga sydhörna, pånyttfödd och redo att slunga nya tentakler mot vårsolen.

7 kommentarer:

  1. Alltså snacka om ful-snygg växt. Vilken häftig sak, helt i mitt tycke....
    Grattis till tillökningen får man väl säga!
    kramar Ullis

    SvaraRadera
  2. Låter som en växt som skulle kunna klara de karga o torra vintrarna i Västerplana ;-)
    Undrar var man hittar såna egensinniga lökar med persiennklättrande tentakler?
    Ha´t himla gôrgôtt
    Nina

    SvaraRadera
  3. Otroligt! Fast jag menar inte så bokstavligen. Klart jag tror på era fascinerande historier. Har aldrig hört talas om växten. Underliga aker det finns.

    SvaraRadera
  4. Nina, vår lök är inhandlad från Botanicus (www.botanicus.nu), från deras lilla vårlista för några år sedan. Har nog inte sett den i sortimentet sedan dess. Hade vi inte redan lovat bort vår nya bebis-lök hade vi skickat den till dig! Kanske blir det fler bebislökar framöver - då säger vi till ;-)

    Lillebeth - japp, riktigt urbota jättekonstig är den. Knappt vi själva trodde på vad vi såg!!

    SvaraRadera
  5. Hade platsat i vilken science fiction-rulle som helst:)

    Ha en fin onsdag!

    Rebecca

    SvaraRadera
  6. Underbara bilder och texter. Goda skratt, tack, tack, tack! Ännu en gång: you made my day!
    Ha det gott,
    Charlotta

    SvaraRadera