måndag 15 mars 2010

Ingen fara för ingefäran

Våren närmar sig onekligen och både i övervintringen och förkultiveringen grönskar det nu rejält. Bered er på fler reportage från dessa avdelningar den närmsta tiden, i väntan på att trädgårdens rotfasta invånare ska bli fria från snö.

Den kraftiga lerjorden i arboarkticum har visat sig vara utmärkt att odla rotsaker i . Sällan ser man så välväxta plantor och så löjligt stora skördar av rödbetor, lök, jordärtskockor och palsternacka som här. Av klimatskäl förodlas dock vissa rotsaker inomhus. Utan tvivel är ingefäran, Zingiber officinale, den piggaste av dessa just nu. Den ovanjordiska delen är redan en halvmeter hög.

Eftersom ingefäran är en smula kinkig med frostnätter brukar det dröja ända till i början av juni innan vi planterar ut den, men sedan växer den lika våldsamt som de övriga rotsakerna. Vi kan väl inte påstå att vi är direkt självförsörjande av denna gröda, men vi får i alla fall ihop till det egna utsädet.

Namnet ingefära låter konstigt i våra öron, men så är det också ett av våra få lånord från det indiska språket sanskrit. Singi betyder hornformad och vera betyder kropp. Det indiska namnet singivera syftar således på jordstammens hornliknande utväxter.
Hornliknande utväxter

I Indien och Kina har ingefäran använts i urminnes tider och är som alla vet oumbärlig i matlagningen. Kanske är det färre som numera använder den som bot mot magknip och väderspänning, men det lär faktiskt fungera och var huvudskälet till att den kom till vårt land på 1100-talet. En relativt modern medicinsk upptäckt är däremot att ingefära är ett förträffligt medel för att förebygga åksjuka. Synd att ingen visste det när man själv var i den åldern.


Ingefärans blad är ganska anspråkslösa,
men tittar man lite närmare på de
silverglänsande gröna
undersidorna
är de riktigt
vackra. 

10 kommentarer:

  1. Nu minns jag att jag sett i ett trädgårdsprogram att man kan sätta en ingefärsrot och få den att växa! Har ni börjat med en rot från affären? Hur stor bit sätter man för en planta? Eller har ni sått från frön? Ja, nu blev jag riktigt vetgirig. Härliga bilder på smultronen;)
    Charlotta

    SvaraRadera
  2. Då har jag kommit lite längre för jag satt en rot för en månad sen, men hur länge måste man egentligen vänta tills det blir något grönt, och inte bara dom där små potatisögonen som liksom aldrig kommer längre??

    SvaraRadera
  3. Madame, man köper en rotbit på typ Ica. Sedan Mia, lägger man rotbiten i direkt solljus, t.ex. på en fönsterbräda och väntar. Först när ögonen börjat spira är det dags att plantera. Varje öga som grott kan planteras var för sig. Själva rotbiten är egentligen inte nödvändig (samma sak gäller faktiskt potatis, trots att många envisas med att så hela potatisen).

    SvaraRadera
  4. Hahum, här vill faktiskt en annan arboarkticer påpeka att även i det arboarktiska grönsakslandet ENVISAS man med att sätta HELA potatisar. Det blir faktiskt bättre. Oavsett vad Philippe Plönninge påstår. ;-)

    SvaraRadera
  5. Här ska genast köpas rotbit på ICA.... Singivera lär vara bra när lederna börjar kärva ;-) Visste inte man kunde odla dem på friland i kalla Norden.... Men en jättekruka vore väl inte fel? Så man kan ta in dem när det börjnar höstas....
    Ha´t himla gôrgôtt
    Nina

    SvaraRadera
  6. !!! Det råder delade meningar inom själva Arboarkticum! Högst underhållande.

    Intressant att ni får goda skördar av rotfrukter i lerjord. I södra Skåne odlas den bästa potatisen i väldigt lätt sandjord. Och det påstås ju att sandjord är det bästa för lök, till exempel. Vilket motsägs av mina erfarenheter. Vi har lätt jord, som blir varm fort men har svårt att hålla fukten. Och lyckas dåligt med "vanlig" gul och röd lök, i alla fall efter att den har passerat primörstadiet.
    Däremot blir det ypperlig purjolök. Som varken mördarsniglar eller rådjur brukar äta upp. Än så länge, får man kanske tillägga.

    SvaraRadera
  7. Knivigt och intressant! Just potatis är nog ett eget kapitel (och nu är det den meningsdelande arboarktikern som uttalar sig), eftersom det i mycket handlar om att hitta rätt sort för rätt jord. Men lök - japp, blir kanon här, men purjo - uschligt! Vi odlar i stället purjolök i vanlig påsjord i pallkragar.

    SvaraRadera
  8. Ingaefära har jag bara haft i kurka inne för skoj skull. Skall testa ute iår.
    Bästa löken för mig är charlottenlöken.
    Det blir mycket och den är god och dyr i affären så det blir dessutom lönsamt.
    Ha det gott
    annika

    SvaraRadera
  9. Ingefäran är en favorit, men jag trodde den krävde växthus på våra breddgrader! En elegant resning har din unga planta, lite bambukänsla över den. Kul info, det visste jag inte om denna aromatiska knöl.

    SvaraRadera
  10. Nädå Nilla, sommartid trivs den som sagt utmärkt på friland i Norduppland (vissa år har vi inte ens förgrott den). Men det gör ju å andra sidan det mesta. Det är istiden resten av året som är prövningen och problemet.

    SvaraRadera