måndag 5 oktober 2009

Sassafras

Kanelträdet, Sassafras officinalis, eller sassafrasbusken, som den oftare kallas, tillhör inte de mest nyttjade lignoserna i svenska trädgårdar. Förklaringen torde nästa uteslutande stå att finna i uppgifterna om dess klena härdighet. Trots att den tål de kyliga inlandsvintrarna på prärierna långt norrut i USA, har den testats dåligt i vårt land och när så gjorts, har tydligen resultaten varit nedslående. Det enda hyfsat stora buskexemplaret vi hittills påträffat i Sverige växer i den prisade praktträdgården Ulriksdal i Kivik.


Det buskliknande växtsätt som kanelträdet i bästa fall får i Sverige

Det är synnerligen trist att sassafrasen ska vara så kinkig, för det är en fantastisk växt både rent estetiskt och ur nyttoaspekt. Barken har av den amerikanska urbefolkningen används både för att färga kläder och för att göra huvudvärkspulver, då den innehåller samma acetylsalicyl som våra aspar och pilar. Intressantare är kanske att de torkade bladen är en absolut oumbärlig ingrediens i cajunkökets gumbogrytor och den torkade roten, som smakar och doftar precis som tuggummit Jenka, är lika oumbärlig för smaken på kultdrycken Root Beer – en säregen läskedryck med ungefär samma status i Amerika som julmusten i Sverige (dock inte lika säsongsbunden).


Kultdricka

Allt detta sammantaget gör att arboarkticerna naturligtvis känt sig nödda att själva försöka odla kanelträdet i sin trädgård. På en hyfsat skyddad och vintertorr plats i Sydrabatten mellan tulpanträdet och själva husväggen har vår Sassa fått ett uppehållsrum. Kanske tack vare en rejäl fiberdukstäckning gick första vintern geschwint och i år har hon vuxit på sig rejält och blivit stora damen. Nu får vi se hur vinter två kommer att gå. Går det åt fanders har ju Sassa nu i alla fått sina 15 minutes of fame.


Vår egen Sassa mår trots nattfrosten fortfarande bra

11 kommentarer:

  1. vilka vackra vlad! Här hos er lär jag mig ofta något nytt. Sassafras - visste inte att det fanns något sådant och i zon 4. Hoppas vinter nr 2 går väl. Min erfarenhet säger att den andra vintern är den svåraste. Varför vet jag inte.

    SvaraRadera
  2. Sassa brassa mandelmassa vi vill höra bladen rassla!
    Vi håller tummarna för mycket snö i år så att vi får ett fint duntäcke till alla små klenoder i rabatterna.
    TjinglIng

    SvaraRadera
  3. Din erfarenhet är även vår Lillebeth. Måhända kan det hänga ihop med att plantan första året främst huserar i den mysiga mylla som kom i köpekrukan. När den säsong två stuckit ut tassarna lite längre i vår urkiga lerjord, tycker den inte att det är lika roligt längre.

    Efter fjolårets monsterskare är vi numera tveksamma till snö, Ingela. Vi hoppas i stället på en mild och torr vinter. Vad sägs 20 plusgrader året om i olivlunden ut mot åkern? Orealistiskt? Asch då...

    SvaraRadera
  4. Här lär man sig något nytt var och varannan dag...kul.. ; )
    /Janne

    SvaraRadera
  5. Tack för respons, Janne! :-)
    Det är alltid svårt att veta hur sådana här faktaspäckade och jämförelsevis ganska torra texter ska tas emot. Vi har insett att sex, sprit och droger, samt texter där våra olydiga grannar får härja fritt, är mer publikfriande, men vi tror ändå på att varva lite. Vi hoppas det lönar sig i längden att appelera till en bredare läsekrets.

    SvaraRadera
  6. tänkte det samma som ovanstående när jag läste men var är kopplingen mellan mandel och cajunkryddan ??

    SvaraRadera
  7. Ehhh...?? Va?
    Aha! Är det mandelmassan du syftar på?
    Då kanske det är bäst att Inger själv svarar.

    SvaraRadera
  8. Och de minuterna förtjänade hon väl, med god hjälp från en kunnig ägare. Bara namnet, Sassafras, underbart laddat, poetiskt och sensuellt (sex!). låter nästan som om någon överförfriskad (alkohol!) biolog (olydig granne?) hade kommit på det (jag tillhör de där läsarna som vill känna skandalen vibrera under orden, annars tjurar jag resten av dagen)

    SvaraRadera
  9. Men Camellia då!?!
    Tsst tsst... Manners, Please!
    Vi tror bestämt du har tallat på kanelträdet! Eller är det den kreolska musselgrytan som du inte kunnat hålla fingrarna borta i från?

    SvaraRadera
  10. Hur har den här kamraten klarat senare vintrar måntro? Om jag inte missförstår har de två värsta vintrarna på länge passerat sedan inlägget först skrevs. Blev det för mycket för den väna Sassa eller uthärdade hon?

    SvaraRadera
  11. Arboarkticerna svarar:
    Dina farhågor är välbefogade, Kalle.
    Sassa tvärdog redan den första av dessa hemska vintrar. Möjligen ska vi göra ett nytt försök någon gång och då plantera vår nya Sassa i ren sand i åssluttningen.

    SvaraRadera