fredag 30 oktober 2009

Blommig fredag: Den mystiska medicinalpelargonen

En av våra vackrast blommande växter inomhus just nu är Pelargonium sidoides, en sirlig mörk skönhet från Sydafrika, som i sitt hemland går under det fantasieggande namnet Umckaloabo.


Elegant!

För några år sedan försökte en arboarkticer sig på den så populära hobbyn pelargonsamling. ALLA gillar ju pelargoner, och de verkade ju ha så roligt, de där pelargontanterna. Lättillgängliga och lättskötta skulle de ju vara också (pelargoniorna alltså).

Trots de goda föresatserna kan pelargonsamlandet i Arboarkticum snarast beskrivas "upp som en sol och ner som en pannkaka". Vi insåg helt enkelt ganska snabbt att vi inte gillar pelargoner (nästan lite provokativt va, i dessa tider av pelargonhysteri?). Kvar nu, efter några års aktiv misskötsel finns ändå ett antal plantor. Märkligt nog är det mest vildarterna som klarat, och till och med verkat uppskatta, vår försumlighet. Någon form av självplågarinstinkt tycks uppenbar!

Flera av överlevarna är spännande och annorlunda, men P. sidoides är den vackraste. Den växer långsamt med knotiga och trädlika hängande grenar och vackra gråskimrande, sammetslena blad.



Vild!

Blomningen är så långt från en prålig bondpelargon som man kan komma, med små svartskimrande blommor på långa eleganta stänglar.


Mystisk!

Och som att blommans vackra yttre inte skulle vara nog: många vilda pelargoner har använts i den traditionella medicinen i sina hemländer, och från just den här sägs man kunna tillverka ett synnerligen potent läkemedel mot infektioner i luftrör och lungor. I södra Europa och Afrika kan man köpa influensamedicinen 'Umcka' gjord på P. sidoides, och kanske har du hört talas om 'Kalobadroppar'? Även de tillverkas av den här växten.

Minsann, kanske är en pelargon på fönsterbrädan ett alternativ för den som tvekar inför årets influensavaccination!?

Läs fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina på Roses and Stuff.

9 kommentarer:

  1. Ah, dess medicinska egenskaper visste jag inte om - det blev dagens lärdom för mig. Jag har också en planta, fast mina blommor är inte så där mörka som jag hade hoppats, men fina ändå. Också tycker jag mycket om bladverket.

    SvaraRadera
  2. Katarina, intressant att höra att din plantas blommor är lite ljusare - vi har nämligen hört talas om att det ska finnas två varianter - en lite ljusare som går mer åt det lila hållet, och så den här vinröd-svarta.

    SvaraRadera
  3. Oboy, vad tjusig! En dylik måste jag leta efter till våren... (jag betraktar ju trots allt mig själv som en pelargontant...) God helg!

    SvaraRadera
  4. Som jag minns det tyckte den samlande arboarktikern inte om pelargoner innan samlandet inleddes heller. ;-)

    SvaraRadera
  5. Hallå Malinka, eh, men hur menar du då?

    Insinuerar du någon form av tvångsmani bakom de idoga samlarförsöken??

    :-D

    SvaraRadera
  6. Här är en som alltid har haft lite svårt för pelargoner. De röda är för skrikigt röda och de vita liksom rätt platta. Och så ska de noppas hela tiden och vattnas, och beter sig överlag som bara växter kan,inklusive gulnar i bladverket och blir glesa och fula så fort man vänder ryggen till. Men jag har börjat lära mig på senare år att de mer ovanliga sorterna kan vara nog så vackra. Edert exemplar är onekligen en av dessa.

    SvaraRadera
  7. My plants are also flowering at the moment. G. sidoides, along with G. Ardens are my two favourite geraniums.

    SvaraRadera
  8. Heisann!
    Må si meg enig med dere, pelargoniar, nei, takk, men disse så helt spesielle ut. Så pelargonia er nok ikke bare pelargonia når alt kommer til alt!
    Denne hadde fått kommet inn i mitt hus ;:O)
    Ha en fin hælj!

    SvaraRadera
  9. Ja, den var ju lite häftig, och absolut inte "pelargonig".
    Trevlig Helg!
    hälsn
    AnnA

    SvaraRadera