Att välja valnöt

Det finns många valnötsträd i Arboarkticum. Som en gräns mellan Örtagården och Pelousen växer manchurisk valnöt, Juglans mandchurica, och de båda amerikanska sorterna svart och grå valnöt, J. nigra och J. cinerea. På Gårdsplanen, närmast Bokplanteringen finns vidare ett japanskt valnötsträd. Fram tills helt nyligen fanns dock ingen äkta valnöt, Juglans regia, i trädgården.

Skälet till dröjesmålet var inte främst att detta träd är betydligt mindre härdigt än de övriga. Sådana petitesser brukar som bekant inte avskräcka oss allt för mycket. Nej, anledningen var i stället att vi för flera år sedan fick nys om en superhärdig äkta valnötsklon från Vitryssland, ’Loiko’ som med framgång just nu testas så långt norrut som i zon 5 i Arboretum Norr i Umeå. Lite naivt har vi väntat på att den ska komma ut på marknaden.

Parallellt med detta har vi också på egen hand försökt fröföröka egna äkta valnötter med så nordlig proveniens som möjligt, i detta fallet Stockholm, men resultaten har inte varit tillfredställande.

För en månad sedan gav vi upp och åkte till en handelsträdgård och köpte det största äkta valnötsträd vi kunde få tag på från en respekterad dansk plantskola. Denna kungliga dam heter inte oväntat Margrethe och har förärats trädgårdens absoluta hedersplats, mitt på den öppna gräsyta söder om boningshuset, där det under stundom tidigare spelats krocket. Därigenom blev utplanterandet också en milstolpe i våra liv – nu är det definitivt slut med idrottsutövande. Hädanefter ska vi bara ägna oss åt livets goda och skörda egna färska valnötter. För naturligtvis kommer väl Margrethe att klara sig… eller? Fortsättning lär följa!

Der er et yndigt land, det står med brede bøge...