Först kom ingenting och sen kom ingenting och sen... exploderade hela köksträdgården till en grön, vällande, svällande grönsakseufori.
Hur blev det så här?
Och då kom skördeångesten.
Man gräver, plockar, ansar, äter och förväller. Men mitt i njutningen finns återigen det där odlingsskavet i maggropen som säger stopp! Stanna! Sluta VÄX för bövelen!
Förrädare!
Det går väl an med bönor, ärter och sallad, som ännu ett slag fortsätter pryda sin plats och producera fler blad och mer frukt. Men potatis? Och rödbetor? För att inte tala om lök? Alla de där som efter fulländat värv bara lämnar en tom, oanvändbar jordig plätt efter sig, som ett hån mot den korta svenska odlingssäsongen. Någon borde ta dem i hampan och förklara att det inte duger.
Eller har någon förslag på vad man gör för att dölja de fula jordbruna såren efter en skördad grönsaksskatt?
Inlägg
Förstår precis. Asiatiska bladgrönsaker säger man. De trivs inte förrän vår sol drar sig tilbaka lite. Själv har jag funderat på - men inte gjort - att så rödbetor i brätt och sätta ut när de gamla tagit slut. Eller lite innan. Tycker att vi tillsammans gör ett upprop för fler och bättre förslag.
SvaraRaderaHm, testade de asiatiska en gång, men var nog för sent ut (eller så var hösten för tidigt ute) den gången - det blev liksom ingenting av det. Idén om ersättningsodling i brätte gillar jag däremot! Det är bara det där med framförhållning. Framförhållning är... svårt... ;-)
SvaraRaderaKanske sallad eller rädisor, alt vitlök, eller annat man sår på hösten och skördar på våren :)
SvaraRaderaHittade nyss hit, lägger tilll dig i min blogglista :)
Välkommen ombord Ellinor.
SvaraRaderaVi såg just i din blogglista att du redan är bekant med flera andra av våra vänner. :-)