Lakritsluring

Både vår vanliga lakrits, Glycyrrhiza glabra, och vår romerska dito, Glycyrrhiza echinata, dog i vintras efter flera säsongers plikttrogen tjänstgöring i var sitt örtland. Några sådana klimatproblem har den här plantan aldrig uppvisat. Efter åtta vintrar är den piggare och gladare än någonsin och utgör numera, i alldeles eget majestät, åtminstone en fjärdedel av Örtland 2. Problemet är bara att vi inte har en aning om vem det är.

Trevlig att titta på och säkert nyttig på något sätt, men vem är det?

Plantan inköptes år 2001 från en öländsk plantskola som "lakritsrot" - en villfarelse som vi sedan länge övergivit. Även om den liksom lakrits är en ärtväxt och blommorna påminner om varandra finns det också tydliga skillnader. Tydligast av dem är kanske att vår superhärdiga namnlösa vän är helgrön och har vita blommor medan lakritsarter vanligen har ljust blå eller violetta sådana.

Såld som lakrits, men det tror vi inte på

Trots upprepade tittar i floror och örtböcker, av vilka vi har flera hyllmeter, har vi aldrig lyckats utröna vad detta är för växt. Den som en gång för alla kan hjälpa oss att räta ut frågetecknet utlovas en fin present.

Det just nu dominerande intrycket i Örtland 2