Den orangegrälla brandliljan, Lilium bulbiferum, har nu blommat en god stund i hela landet. Ja, faktum är att detta kan vara vår allra härdigaste prydnadsväxt. Den klarar till och med sibirisk tundra. I de trakterna är det dock inte i första hand för sitt prydnadsvärde som liljan odlas utan av helt andra skäl. Kokad kan nämligen löken ätas, och blir därmed ersättning för de cepalökar som inte fungerar lika långt norrut. Även i Italien påstås brandliljan tidigare ha varit en uppskattad köksväxt.
Seså, låt sig väl smaka...
I vårt land däremot har den bondgranna löken nog mest haft som uppgift att tillfredställa torparallmogens suktande efter skarpa färger. När torpen senare kom att överges var brandliljan inte sällan det sista som blev kvar som minde om trädgården. Den superhärdiga och lätt självförökande löken överlever oftast både stockrosor och syrener. Kanske är det bara den så hatade kirskålen som är en större överlevare, men i jämförelse med den tycker till och med vi att brandliljan är riktigt odlingsvärd.
Brandliljan i Örtagården är norpad vid ett ödetorp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar