söndag 18 juli 2010

Hålrot och ode till en död gräsmatta

Hålroten, Aristolochia clematitis, är vår enda inhemska pipranka. Enligt lärda källor växer den dock bara sällsynt i Skåne. Detta är inget annat än kvalificerat trams! Åtminstone här i Arboarkticum växer den i ett överflöd som blir allt för uppenbart varje gång vi på grund av torkan inte klipper gräsmattan på några veckor. Och för den som undrar – nej, vi fick inte heller denna gång någon del i helgens störtskurar, inte en millimeter.

Små hålrötter på rymmen - just nu överallt på Pelousen...

Hålroten är långt ifrån det enda som passar på när gräsklipparna tar sommarsemester. Här finns allehanda oförvägna ogräs och rotskott av framförallt fruktträd, asp, rönn och poppel, men ibland hittar man riktigt rara örter också. Vårt mest sensationella fynd torde vara ett exemplar av fältmartorn, Eryngium campestre, vars närmaste vilda lokal påstås ligga i Sönderjylland. Försiktigt försökte vi få den att flytta in i Örtagården, men se det ville den inte alls utan tvärdog omedelbart bums i ren protest.

...medan moderplantan i Örtagården blommar för fullt.

Men om vi denna gång ska koncentrera oss på hålroten kan vi väl bara kort konstatera att det är en av våra absolut giftigaste örter och därför självklart använts flitigt mot i stort sett alla existerande kvinnosjukdomar, faktiskt med en viss bevisad framgång. Utvärtes har den även brukats inom husdjursmedicinen mot svårläkta sår. Just nu blommar den för övrigt i Örtland 3, varifrån den spritt sig med djupa underjordiska rötter över snart sagt hela Pelousen. Dags att klippa lite ogräs tror vi bestämt…

7 kommentarer:

  1. Blogger fick solsting i hettan.
    Nu mår han bättre.
    :-D

    SvaraRadera
  2. Och jag som var med på det skämtet;)

    Jodå, rosaskimmer var jag ute nu på morgonen och konstaterade att purjoblomman har. Obetalbar!

    Ny fråga: Hur kommer det sig att ni sätter ett silverpäron om det bara tål zon 3. Har länge önskat ett sådant men vågar inte här i zon 3 på gränsen till 4...

    Ha det fortsatt sommargott,
    Charlotta

    SvaraRadera
  3. Ehhh...? Madame, du har aldrig tittat i vår lignoslista på hemsidan va?
    Gissningsvis hälften (eller fler) av våra träd torde vara ohärdiga. Vissa av dem påstås av kännare inte ens vara härdiga i zon 1, men förvånandsvärt ofta går det bra ändå. Flera av våra ovanliga, påstått ohärdiga, träd har till och med blommat. Vi gissar att många av våra exoter helt enkelt är otestade i vårt extrema inlandsklimat. Zonknäckare brukar normalt bo i i ett mer kustbetonat klimat med mildare vintrar. Kanske är det lika bra eller bättre för många växter med riktiga vintrar och heta, torra somrar likt våra. Jämför med liknande klimat i Ryssland eller Nordamerika. Zonkartorna borde göras om - vi vet att det är på gång. Vårt största problem är inte klimatet utan elaka grannar av olika slag.

    SvaraRadera
  4. Du och jag tycks förbli torrisar. Här kom fem droppar regn på lördagskvällen, fräste till mot jordytan och försvann. Gav inget utslag på någon regnmätare. Nu är rotvattnaren igång för jag riskerar inte min kinesiska blomsterkornell.
    Denna sommar har det inte hjälp med vare sig regndans, uthängd tvätt eller storkalas uppdukat ute mitt under SMHI:s 20-millimeterslöfte. Vad kan då hjälpa?

    SvaraRadera
  5. Om inte regnet kommer till trädgården får trädgården komma till regnet. Forsätt vattna du, så länge du kan, och prisa den uppländska styva lerjorden. Utan den skulle vi inte kunna odla någonting. Men redan några spadtag under den knastertorra, spruckna, stenhårda ytan återfinns fukt (och en miljon daggmaskar som slagit knut på sig själva). Fast kinesisk blomsterkornell har vi ju, som du kanske minns, gått bet på tre gånger redan.

    SvaraRadera