Det är inte bara den lilla kobrakallan som vaknat sent i år. Vår skidhickory Carrie, Carya ovata, gav inte heller några livstecken ifrån sig förrän en bra bit in i juli. Trots att ingen hickory anses härdig hos oss är det inte det som varit problemet, inte ens en vinter som denna och inte ens medtaget i beräkningarna att vårt lilla träd växer hårt vindutsatt i den styvaste leran, där det är som mest vattensjukt på vårarna. Nej, det som drabbat vår lilla exot är något mycket värre – nämligen korkade sorkar som bokstavligen ringbarkat det stackars trädet under snötäcket i vintras. Därför kunde vi aldrig drömma om att Carrie skulle komma igen – men det gjorde hon alltså, om än sent, men också med besked. Så prunkande vacker som hon är i år har hon aldrig varit.
Carrie går igen - Stephen King hade inte gjort det bättre
Hickoryträden är nära släkt med valnöt och får liksom dessa ätliga nötter av skiftande kvalitet, beroende på art. Just skidhickory ger hyfsade nötter även om både pecan, C. illinoinensis, och butternut, C. cordiformis, anses bättre (de är tyvärr båda gravt ohärdiga och trivs knappt i England). Men det är knappast för nötternas skull man odlar skidhickory (för den som ändå vill försöka kan det vara bra att veta att det behövs minst två träd eftersom de inte är självfertila). Nej, det är virket som är skidhickorys främsta förtjänst. Det finns en del trädslag som är starkare och några som är hårdare, men kombinationen av styrka, seghet, hårdhet och styvhet finns det ingen motsvarighet till. Det är därför virket tidigare varit så efterfrågat till idrottsredskap som golfklubbor, slagträn och inte minst skidor, därav förstås det svenska namnet skidhickory.
Skidhickory - Carya Ovata
Men hickory har förvisso kopplingar till födointag på annat sätt än genom sina nötter. Spån av träet säljs numera för att ge rökig smak åt grillmaten. Tidigare gjordes också plankstekens plankor av hickory av samma skäl. Just vår hickory – skidhickoryn (vars engelska namn är shagbark hickory) – har ytterligare är unik förtjänst. Med tiden får hon en platanliknande flagande bark ur vilken utvinns en sockerlag som liknar lönnsirap , med en lätt bitter, rökig smak. Måtte sorkarna dö av sorkfeber hela bunten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar