Besöksträdgård

Visst är det lätt att fastna för försommarens blomsterprakt och skira grönska. Men ska man vara helt ärlig är det ju först nu under högsommaren som trädgården ståtar i sin verkliga högtidsdräkt. Först nu har samtliga exotiska träd och buskar vecklat ut sina barr och blad, samtidigt som blomsterprakten fortfarande är intensiv, åtminstone i örtland och rabatter. Ogräset är heller inte alls lika aggressivt som i början av sommaren och först nu har man hunnit i kapp med allt som måste göras för att få trädgården i ett hyfsat visningsbart skick. Det är nog ingen slump att projektet Tusen Trädgårdar valt först den 8 augusti som datum för Öppen Trädgård 2010. LRF hade sin mer modesta motsvarighet redan 13 juli.

Svaret på frågan som vi får ibland är – Nej! Vi är ingen visningsträdgård och deltar inte i slika evenemang. Däremot händer det ju ibland att vi får guida vänner och bekanta runt i trädgården ändå. I helgen var ett sådant tillfälle och likt som så många gånger tidigare så fastnar besökarna för helt andra växter än vad vi hade förväntat oss. Ganska ofta är det just den här växten som åtnjuter en viss, för oss lite oväntad, uppmärksamhet:

Stor kardborre - Arcium lappa

Den självsådda stora kardborren, Arcium lappa, i ett av örtlanden är förvisso en präktig, nära två meter hög växt, men vi menar – hallå! – kardborrar kan man väl se överallt? Visserligen anar vi att just detta exemplar härrör från den japanska kultivaret 'Edule' (Takinogawa long) som äts som grönsak i Fjärran östern, men det är knappast någonting som syns ovan jord. Alla stora kardborrar ser snarlika ut i våra ögon. Visst läckra – men knappast SÅ iögonfallande att de rimligen borde konkurrera ut alla våra exotiska sällisar.

var. 'Eudule' (Takinogawa long)

Även i Sverige har allmogen tidigare ätit kardborrot men vanligare var nog att man använde växten som urindrivande medel eller mot hudåkommor av allehanda slag. Idag tycks växten främst utgöra en lockelse för gästande barnfamiljer som tvingas utstå långtråkiga trädgårdsrundor.