fredag 30 juli 2010

Walking on the wild side

hemsidan beskriver vi oss själva som boende på ”hemlig plats i Tierps kommun”. Jo pyttsan, med alla trädgårdsrymlingar som spritt sig härifrån är det väl snart bara en tidsfråga innan de förrått oss. Ymnigast av alla tycks vildmoroten, Daucus carota ssp carota, sprida sig i grannskapet.

Vildmorot där den egentligen ska vara, i Örtagården

Vildmoroten är visserligen vanlig i Sydsverige och förekommer även sällsynt upp till södra Uppland. Men i Norduppland har den hittills inte vuxit vild – förrän nu då. Nu har den plötsligt följt dikesrenarna ut från Arboarkticum och påträffas plötsligt flera kilometer ifrån trädgården. Lite skuldkänslor får vi allt när vi läser om vilket förtret det invasiva ogräset blivit i Nordamerika. Men varför skulle den bli ett problem här när den inte blivit det någon annanstans i Sverige?

Nordupplands kanske just nu vackraste ogräs

Förtret förresten? Hur kan någon bli förgrymmad över en så här vacker växt? Nyttig är den också. Precis som hos sin kända odlade släkting (ssp sativus) är roten ätlig och god (om än bra mycket mindre). Den kan också rostas till kaffesurrogat och själva bladverket är utmärkt som spenatersättning. Enligt äldre uppgifter ger vildmorot i boskapsfodret en ovanligt fet och god mjölk som därför är ”tjenlig till smörberedning”. Se där – vårt bidrag till Gefleortens mejerier! Bara kul att få hjälpa till!

Mums för små komagar - bingo för Gefleortens mejerier

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar