onsdag 8 juli 2009

Fyra nyanser av gult

Med risk för att bli lynchade måste vi erkänna att hos oss har sällan det gula stått särskilt högt i kurs. Just därför är det intressant och roligt att tvingas erkänna att vi kanske måste se över våra fördomar - för just nu är är det faktiskt gult som står för både de intensivaste och de ljuvaste trädgårdskänslorna. Vi passar på att ta en morgonpromenad i solen innan regnet kommer:

Vid ingången på framsidan klänger en klematis på en spaljé. Förutom att vara vänlig nog att växa hyggligt, trots att den i princip är planterad i dräneringsgrus, matchar de ljusgula blommorna den faluröda väggen så här snyggt:


Clematis chinensiis Love Child

Mittemot, i framsidesrabatten (eller konnässörsrabatten, som vi kallar den då vi är på storvulet humör) lyser något ljust, ljust svavelgult. Vi böjer oss ned och upptäcker den vansinnigt snygga och raffinerade fjällvallmon, Papaver radicatum, som för en gångs skull har vänligheten att blomma medan vi är hemma. Den är annars vanligen för blyg (eller retsam?) för att vilja visa upp sig, och brukar passa på att slå ut när vi vänder ryggen till.


Retsam fjällvallmo, Papaver radicatum

Alldeles intill den väna fjällvallmon reser sig en nästan groteskt färgglad glassbakelse till doftpion. Kronbladen är visserligen inte gula, utan mättat rosa, men i mitten skriker en uppkäftig klargul rufs på uppmärksamhet. Pionen heter Nymphe, och sällan har väl ett namn passat så illa till en blommas skrikigt karamellfärgade karaktär - men vi gillar den!


E104? Paeonia lactiflora 'Nymphe'

Till sist beger vi oss mot lekstugan, som även den är faluröd och liksom bostadshuset har begåvats med en gulblommande klängväxt. Den här gången drar det gula åt både aprikost och vitt, men de näpna runda knopparna är i det gulaste gult. Minsann, är det inte en ros - för jodå, trots vårt gnäll finns det ett antal rosor i Arboarkticum. Det här är Goldfinch, en någorlunda taggfri klängros som vi får erkänna har en hel del kvaliteter, trots att den är både gul och ros...


Multiflorarosen Goldfinch

Goldfinch betyder för övrigt steglits, och där känner vi kanske inte riktigt att vi är med i associationsbanorna...

Efter denna visuella orgie i gult fortsätter vi på samma tema och går in och knaprar på några saffransskorpor till förmiddagsteet.

5 kommentarer:

  1. Det är chockerande hur Aroarkticum och den motsträviga tycks ha liknande smak – och dessvärre också samma velighet. Här finns också ett par rosor, och skvättvis med gult, båda inslagen jag emellanåt tycker kanske inte är helt fel. Fast bara ibland, då. F ö har jag en buske med illgula blommor – den ska BORT!

    SvaraRadera
  2. Sorry, Arboarkticum, skulle det förstås vara. Synnerligen oartigt att snubbla på tangenterna just där.

    SvaraRadera
  3. Men alltså, gult ÄR fult! Men den där limeaktigt kallgula tycker jag är helt okej. Den som också sorgklockan har. Men annars. NEJ!

    SvaraRadera
  4. Nej! Gult är inte fult!! Den behövs för att komplettera färgskalan. Den balanserar och framhäver allt det lila. En del gul-tre delar lila = perfekt!!Precis som ögat letar efter orange när det blir för mycket blått. Det gäller bara att finna balansen. Tänk på det Norska flagget mot himlen. Hm, det saknas något. Tänk på den svenska flaggan. Härlig. ( evig patriot... )

    SvaraRadera
  5. I love yellow! Especially your as seen in your Nymph, teasing Poppy, Gold Finch Rose and your 'love child'. Stunning post! What lovely flowers and photos!

    SvaraRadera